Helt plötlsligt var vi omvringade av flera killar och tjejer.

-Whitney kan jag få din autograf?! frågade nästan alla samtidigt. Vissa killar frågade om jag var singel och sånt. Jag stannade och skrev några autografer, sen tryckte jag mig genom folkmassan till min och Cassies vän Lizzie. Cassie följde tätt efter mig.

-Hej Liz! sa jag när jag kom fram till henne.

-Hej "miss Beckham". hon försökte härma några killar som just kallat mig det.

Hon lyckades inte så bra med att härma dem så vi skrattade bara åt det sen kramade jag henne.

Efter att jag skrivit ungefär 40 autografer ute vid parkeringen så var det bara en liten tjej kvar av alla de som trängts om att få min uppmärksamhet.

-Hej sötnos, vad heter du? frågade jag flickan, hon kan inte ha varit mer än 8-9 år.

-Isabelle. svarade hon blygt.

-Vilket fint namn du har! sa jag och log ett varmt leénde mot henne.

Sedan skrev jag en extra fin autograf till henne. Hon blev överlycklig och jag kramade henne. Sen skuttade hon iväg till grannhuset. Lycklig.

Det är för personer som henne jag orkar vara Whitney Beckham. Eller göra det jag gör iallafall.

Jag började gå in mot festen som var i full gång. När jag gick förbi killar så bussvisslade dem och frågade om jag ville dansa, jag log bara ett fejk leénde mot dem och gick vidare. Det här kändes inte som en bra fest. Det stod öl flaskor överallt, och vissa badade i poolen med kläderna på. Jag borde inte vara här.

Efter ett tag hittade jag dem jag letade efter. Cassie, Lizzie och några killar. Jag gick till dem och Lizzie vinkade glatt.

-Whitney var har du varit? Vi har haft så kul! sa Cassie och vinglade till.

-Cassie du är full. Vad har du druckit?! jag kollade surt på henne och väntade på svar.

-Oj, ta det lungt, en cola och kanske nåt mer... Svarade hon och skrattade för ingenting.

-Det gick inte att stoppa henne, hon sa att hon var törstig och ville ha mer. berättade Lizzie för mig och suckade.

-Men shit...

-Ey bruden! Ta det lungt! Det finns dricka till dig med. Fast det finns ännu mera hemma hos mig, du kanske har lust att följa med mig gullet? frågade en jätteful kille som samtidigt ställde sig upp bredvid mig och la armen på mina axlar.

Jag puttade snabbt bort honom.

-Rör mig inte! skrek jag och han backade.

-Whitney, innan ni går vill jag bara presentera min pojkvän Chad. sa Lizzie samtidigt som en lång och snygg kille sträckte fram handen emot mig.

-Kul att äntligen träffas, Liz har berättat mycket om dig! sa killen som antagligen var Chad.

-Ahh trevligt! Bara bra saker får jag hoppas. sa jag och vi skrattade lite alla tre.

-Men hejdå Lizzie, och Chad. 

Jag drog med mig Cassie till parkeringen, hon var ganska borta för hon sa ingenting. Sen tog jag upp min mobil och ringde Joe.

-Ja hallå?

-Hej Joe, kan du komma och hämta oss? Cassie är full... igen.

-Jag kommer om tre minuter! svarade han och la på.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Så , nu fick ni ett till kapitel :)

men nu är jag så trött så jag måste gå och lägga mig , Godnatt!

BTW: för er som inte visste det , den här berättelsen kommer att handla om Justin Bieber också :)

Jag gick upp ur min säng som jag suttit i och kollade mig i spegeln.

-Oh shit! sa jag kanske lite onödigt högt.

Men mitt hår var jätteruffsigt. Så jag bestämde mig för att ta en dusch.

När jag duschat klart hade det redan gått en halv timme, jag är ganska seg på att duscha...

Sen (bokstavligt) så gick jag in i min garderob, för jag har en walk-in-closet, och letade efter en fin klänning eller något att ha på mig.

När jag satt i min garderob öppnas plötsligt dörren till mitt rum , lite rädd måste jag erkänna att jag blev. Jag var ju i min garderob så jag såg ju inte heller vem det var.

-Vem? frågade jag.

I nästa sekund kommer Cassie in i min garderob med ett stort leénde.

-Saknat mig? frågade hon.

Innan jag han svara så svarade hon själv på sin fråga.

-Klart du gjort!

Jag ignorerade det hon sagt och kramade henne istället.

-Du skulle ju komma om 20 minuter? frågade jag.

-Ähh jag tänkte att du kanske hade tråkigt så jag tog en tidigare buss.

-Okej vad... ehm omtänksamt? sa jag och skrattade lite.

Ibland kan Cassie vara ganska snäll , fast hon är oftast bitchig. Men jag gillar henne faktist. Eller ibland iallafall.

-Så... vad ska lilla Whitney ha på sig?

-Seriöst så har jag ingen aning! Måste verkligen åka och shoppa snart.

-Okej men jag tycker att du ska ha din svarta skinn jacka och en typ blommig halsduk och kanske ett linne under? Och svarta byxor. sa Cassie och log stort.

-Ahh det kan funka! sa jag och tog fram min jacka och en halsduk.

-Kan jag ha den här halsduken? frågade jag.

-Perfekt!

-Vad ska du ha på dig? frågade jag när jag höll på att ta på mig ett par byxor.

-Jag tog inte med något... tänkte att jag kanske kunde låna av dig?

-Jadå. Kolla där borta, det finns säkert något fint till dig där. svarade jag och pekade mot andra sidan av min 5 meter långa garderob.

När Cassie hittat något att ha på sig och vi hade sminkat oss och fixat håret så gick vi ner och ut till min Range Rover. Jag kan ju själv inte köra så min chaufför, Joe, skulle skjutsa oss. Joe är min livvakt också. Fast det behövs inte alltid så han kommer bara när jag ringer honom.

-Hej tjejer! sa Joe glatt när jag och Cassie kom in bilen.

-Yo Joe! sa jag och både Cassie och jag började fnittra för vi vet att han inte gillade när man sa så.

-Mycket kul. Så vart ska ni ikväll då?

-På en fest , men det har jag ju redan berättat. svarade jag och bilen startade.

-Då åker vi då! sa Joe och vi körde mot festen.

När vi stannade utanför ett stort hus med en jättestor trädgård full med folk så gick jag och Cassie ur bilen.

-Det här kommer att bli så kul! sa Cassie entusiastiskt.

Sen hörde vi flera skrika : Oh my god, det är Whitney Beckham! Sen började de springa mot oss. Great!

-Ah verkligen! svarade jag Cassie ironiskt.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Ska gå och lägga mig nu :)

Vet att uppdateringen är sämst men jag skriver av min bok nu i början för jag började skriva den här berättelsen i en skrivbok. Det är ganska tråkigt att skriva av måste jag säga , men aja :P

Bye  :*

"Stronger than yesterday. Now its nothing but my way. My lonliness ain't killing me no more, I'm stronger"

Jag önskar att det kunde stämma. Men varför tänker jag ens såhär? Jag är ju den populäraste tjejen på skolan, hon som alla vill hänga med, hon som får alla killar och hon som får allt av sina rika föräldrar. Men ändå hon som är ensamnast. Det är jag. Whitey Sarah Beckham.

Låten "Stronger" av Britney Spears är inte min favoritlåt bara för att den är bra. Det är min dröm. Att få vara stark inombords. Att slippa gråta på kvällarna när ingen annan ser. Jag borde vara lyckliare än de flesta. Jag vet att vissa drömmer om att vara som mig, till och vara mig. Vara i centrum överallt. Ha kända föräldrar som syns i tidningarna och på tv varje dag, fast jag brukar väl också vara i media då och då. Och ibland följer jag med mamma och pappa på kändisgalor tillochmed. Det är väl kul men ibland blir det bara för mycket. Jag önskar att jag hade någon speciell person. En som älskade mig för den jag är. Inte för min status eller mina pengar. För ja , jag har egna pengar... Mycket pengar.

Enda sedan jagvar 8år har jag spelat in en tv serie som heter "My Name Is Stacy." Och den handlar om en tjej som jag spelar, hennes liv är precis som mitt. Hon har allt men ändå inget.

Mamma störde mina tankar helt plötsligt.

-Whitney! Cassie ringer! Ropade hon.

Cassie tycker att hon är min bästavän. Jag vet att hon bara bryr sig om min status och sånt. Hon är en riktig bitch.

-Aa jag svarar! Ropade jag tillbaka.

Jag gick till hemtelefonen som jag hade på ljudlöst i mitt rum.

-Hej Cassie! Sa jag i telefonen.

-Whit! Vad gör du egentligen? Du svarar inte på msn, mobilen, facebook eller twitter. Det är verkligen inte likt dig! Vad har hänt?

Hörde jag en upprörd Cassie säga eller nästan skrika i telefonen.

-Men shit Cass! Ta det lungt! Jag har väl ett liv jag också? Jag har inte gjort något särskillt. Men man behöver väl inte ha fullt upp bara för att det är sommarlov?

-Men Whiiiiitney! Man måste inte vara otroligt tråkig bara för att det är sommarlov? Aja, till saken, tänkte bara säga att det är fest hos Lizzie's kille Chad. Han hade bett henne fråga om vi kunde komma för han är ett stort fan av din pappa! Hon fick ju inte heller tag på dig så hon frågade mig och jag sa ju självklart att vi kommer.

Jahapp, ännu en som vill träffa mig på grund av mina föräldrar.

-Ehm, aa jag antar väl att jag måste gå då...

Svarade jag lite surt.

-Men ska du sura nu eller?

-Nej då , det blir säkert kul.

-Bra! Jag kommer över om en timme!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

så, det var första kapitlet, vad tyckte ni?

Det blev lite kort men jag ska på handbolls träning nu :P

Ska fixa namn och sånt till novellen ikväll kanske, hinner inte nu.

Puss