The Love Of My Life - Kapitel 33
-Shit. mumlade jag och reste mig snabbt upp från hammoken.
-Vadå? frågade Ryan men jag ignorerade honom och sprang efter Justin.
-Justin stanna! skrek jag.
När jag kom ikapp honom tag jag tag i hans arm men han skakade av sig den.
-Hur fan kunde du?! skrek han och kollade rakt in i mina ögon.
Jag såg att hans ögon var blanka och det rann en tår ner för hans perfekta kind.
-Justin... Förlåt! Det var inte meningen att något sånt skulle hända!
-Jag trodde att du var speciell Whitney, men du är precis som alla andra tjejer. Jag vill inte ha något mer med dig att göra.
-Men Justin det var inte med miningen! Han kysste mig och jag visste inte vad jag skulle göra! sa jag och kände hur tårarna tröck under ögonlocken.
-Du kysste honom tillbaka Whitney! skrek Justin, sen vände han sig mot Ryan som kom gående mot oss.
-Och du, du ska vara min bästavän. Ryan du vet att jag är otroligt kär i henne! Och ändå... skrek han åt Ryan.
-Ey guys! Vad är det som händer? kom Chaz och frågade.
-Fråga Ryan, han vet exakt vad som händer. Jag drar. svarade Justin och gick mot ytterdörren.
-Justin snälla gå inte! skrek jag efter honom men det var försent, han hade redan smällt igen dörren.
-Okej, vad har hänt? frågade Chaz uttråkat.
-Ehh... började Ryan.
-Smart Ryan. sa jag irriterat.
-Det var inte bara mitt fel. svarade han.
-Hejdå. sa jag och gick.
Jag struntade i att ringa Joe och be honom hämta mig. Jag kunde lika gärna gå hem.
Justin's perspektiv:
Tårarna slutade aldrig rinna. Hur kunde dem? Min bästavän och min flickvän. Det trodde jag verkligen inte om dem.
Jag satt i bilen på väg hem till Scooter. Jag vet att han inte är hemma men jag vet var nyckeln ligger och jag kan ju inte åka hem nu?
När jag kom till han stora hus gick jag direkt och la mig i hängmattan på baksidan.
När jag tog upp mobilen hade 6 missade samtal och 15 olästa sms. Fem samtal från Whitney och ett missat från Ryan. Jag tröck på ett av sms'en. Det var från Whitney.
"Justin, snälla förlåt mig. Jag kan inte leva utan dig. Var är du? Vi måste prata." stod det.
Jag funderade på att svara först. Men varför skulle jag? Istället läste jag ett annat sms från henne.
"Jag älskar dig" stod det och då kom tårarna igen.
"Jag är hemma hos Scooter" skrev jag och tröck sedan på sänd.
Shit förlåt för min sämsta uppdatering! Men jag har liksom haft fullt upp ;P
Kort kapitel nu men jag måste packa ner datorn nu, för jag åker hem till Bålsta om ett tag.
Men kommentera så får vi se om jag iallfall börjar skriva på nästa när jag kommit hem ikväll. Beror på hur sent det blir :S
-Vadå? frågade Ryan men jag ignorerade honom och sprang efter Justin.
-Justin stanna! skrek jag.
När jag kom ikapp honom tag jag tag i hans arm men han skakade av sig den.
-Hur fan kunde du?! skrek han och kollade rakt in i mina ögon.
Jag såg att hans ögon var blanka och det rann en tår ner för hans perfekta kind.
-Justin... Förlåt! Det var inte meningen att något sånt skulle hända!
-Jag trodde att du var speciell Whitney, men du är precis som alla andra tjejer. Jag vill inte ha något mer med dig att göra.
-Men Justin det var inte med miningen! Han kysste mig och jag visste inte vad jag skulle göra! sa jag och kände hur tårarna tröck under ögonlocken.
-Du kysste honom tillbaka Whitney! skrek Justin, sen vände han sig mot Ryan som kom gående mot oss.
-Och du, du ska vara min bästavän. Ryan du vet att jag är otroligt kär i henne! Och ändå... skrek han åt Ryan.
-Ey guys! Vad är det som händer? kom Chaz och frågade.
-Fråga Ryan, han vet exakt vad som händer. Jag drar. svarade Justin och gick mot ytterdörren.
-Justin snälla gå inte! skrek jag efter honom men det var försent, han hade redan smällt igen dörren.
-Okej, vad har hänt? frågade Chaz uttråkat.
-Ehh... började Ryan.
-Smart Ryan. sa jag irriterat.
-Det var inte bara mitt fel. svarade han.
-Hejdå. sa jag och gick.
Jag struntade i att ringa Joe och be honom hämta mig. Jag kunde lika gärna gå hem.
Justin's perspektiv:
Tårarna slutade aldrig rinna. Hur kunde dem? Min bästavän och min flickvän. Det trodde jag verkligen inte om dem.
Jag satt i bilen på väg hem till Scooter. Jag vet att han inte är hemma men jag vet var nyckeln ligger och jag kan ju inte åka hem nu?
När jag kom till han stora hus gick jag direkt och la mig i hängmattan på baksidan.
När jag tog upp mobilen hade 6 missade samtal och 15 olästa sms. Fem samtal från Whitney och ett missat från Ryan. Jag tröck på ett av sms'en. Det var från Whitney.
"Justin, snälla förlåt mig. Jag kan inte leva utan dig. Var är du? Vi måste prata." stod det.
Jag funderade på att svara först. Men varför skulle jag? Istället läste jag ett annat sms från henne.
"Jag älskar dig" stod det och då kom tårarna igen.
"Jag är hemma hos Scooter" skrev jag och tröck sedan på sänd.
Shit förlåt för min sämsta uppdatering! Men jag har liksom haft fullt upp ;P
Kort kapitel nu men jag måste packa ner datorn nu, för jag åker hem till Bålsta om ett tag.
Men kommentera så får vi se om jag iallfall börjar skriva på nästa när jag kommit hem ikväll. Beror på hur sent det blir :S
Kommentarer
Manda
Neeeeeeej ;-S vad kommer att hända nu ;(( de måste vara tillsammans <33333333333333333333333333333 spännaande kapitel
Elice
AS bra kapitel fia, de e as bra när de e drama! :D<33333333333333333333
Lovisa
Skiiiiit bra kapitel!!!! mer!! ^_^
Louise
Jättebra! Fortsätt skriva, du är duktig!
maja
Gud Fia! Jag får Paniiiik!? Vad fan kommer att hända nu!? och frästen, varför erkände inte Justin att han åt glass med Selena Gomes (stavning) <3333333333
Trackback
