Kapitel 1 - Exchange student
Planet skulle gå om fyra timmar. Jag hade sagt hejdå till alla mina vänner, och hela släkten (vilket inte var det lättaste). Under ett helt läsår skulle jag bo hos en helt främmande värdfamilj i Kanada. Men jag hade själv valt det.
Allt började en kväll när jag surfade på min dator. Jag var inne på facebook som vanligt och chattade med vänner, när jag råkade trycka på en länk. Jag kom in på en sida med namnet STS. Eftersom jag inte hade så mycket för mig så klickade jag runt på sidan och såg texten:
High School, plugga utomlands ett läsår eller en termin, lär dig ett språk flytande och upptäck världen på riktigt.
Jag blev genast intresserad och läste allt som gick att läsa om det. Några dagar efter pratade jag med mina föräldrar om det, pappa skrattade bara åt mig, han sa att jag aldrig skulle klara ett helt år ifrån mina vänner och hockey'n. Han hade delvis rätt, det skulle bli svårt men jag visste att jag skulle klara det. Mamma däremot tyckte det lät spännande. Och några månader senare var resan bokad. Först ville jag åka till USA men ändrade mig sedan till Kanada, inte bara därför att båda mina föräldrar kommer därifrån men något inom mig sa att det var dit jag ville.
Och här är jag nu, i mitt lila rum med en stor proppfull väska. Även fast jag skulle bo i en ganska liten stad så hade jag bestämmt mig för att shoppa mycket, därför hade jag inte packat med så mycket kläder.
"Kimberley! Vi måste åka till flygplatsen nu." mammas röst lät glad men endå lite nedstämd. "Jag kommer" svarade jag och drog med mig resväskan ut från rummet och ner för trappen.
"Lova att ringa oss minst fem gånger i veckan Kim!" pappas ögon var fyllda med tårar och han gav mig en stor kram.
Allt började en kväll när jag surfade på min dator. Jag var inne på facebook som vanligt och chattade med vänner, när jag råkade trycka på en länk. Jag kom in på en sida med namnet STS. Eftersom jag inte hade så mycket för mig så klickade jag runt på sidan och såg texten:
High School, plugga utomlands ett läsår eller en termin, lär dig ett språk flytande och upptäck världen på riktigt.
Jag blev genast intresserad och läste allt som gick att läsa om det. Några dagar efter pratade jag med mina föräldrar om det, pappa skrattade bara åt mig, han sa att jag aldrig skulle klara ett helt år ifrån mina vänner och hockey'n. Han hade delvis rätt, det skulle bli svårt men jag visste att jag skulle klara det. Mamma däremot tyckte det lät spännande. Och några månader senare var resan bokad. Först ville jag åka till USA men ändrade mig sedan till Kanada, inte bara därför att båda mina föräldrar kommer därifrån men något inom mig sa att det var dit jag ville.
Och här är jag nu, i mitt lila rum med en stor proppfull väska. Även fast jag skulle bo i en ganska liten stad så hade jag bestämmt mig för att shoppa mycket, därför hade jag inte packat med så mycket kläder.
"Kimberley! Vi måste åka till flygplatsen nu." mammas röst lät glad men endå lite nedstämd. "Jag kommer" svarade jag och drog med mig resväskan ut från rummet och ner för trappen.
"Lova att ringa oss minst fem gånger i veckan Kim!" pappas ögon var fyllda med tårar och han gav mig en stor kram.
"Jag ska försöka" svarade jag och kramade honom tillbaka. "Om någon är dum mot-" började pappa men jag avbröt honom, "pappa jag är 16 år, jag kan ta vara på mig själv." Han flinade och släppte sedan taget om mig.
Nu var det min gråtande mammas tur att säga hejdå. Hon kramade mig jättelänge utan att säga något. När jag hörde hennes snyftningar kunde jag inte hålla mig längre, tårarna rann ner för mina kinder.
"Jag älskar dig mamma" viskade jag "men jag måste gå nu, jag måste hinna med flyget vet du."
När jag tillslut tagit mig genom alla kontroller och sånt satt jag på min plats i flygplanet. Jag tog upp min Ipod, kopplade in hörlurarna och satte på låten Someone Like You av Adele. Efter ungefär fem minuter somnade jag.
Jag vaknade av att de sa i högtalarna att vi var påväg att lyfta så jag satte på mig säkerhetsbältet. Jag märkte också att jag hade fått sällskap. En kille som såg ut att vara i min ålder, kanske lite äldre, hade satt sig i stolen bredvid mig. Killen läste en tidning och lyssnade på musik så han hade antagligen inte märkt att jag kollade på honom.
En flygvärdinna kom fram till oss och frågade om vi hade några problem eller ville ha något. Jag skakade på huvudet och killen sa nej. Han tog av sig hörlurarna och vände sedan blicken mot mig.
"Tjena! Jag heter Ryan." sa han på engelska och log stort.
"Hej, jag heter Kimberley." svarade jag och skakade hans hand som han höll fram.
Mer sa vi inte till varandra utan båda återgick till att lyssna på musik. Jag somnade igen vilket jag har väldigt lätt för när jag flyger.
Den här gången vaknade jag av att någon stötte till mig. Det var Ryan. Jag kollade frågande på honom.
"Oj förlåt för jag väckte dig." sa han och försökte se allvarlig ut men flinade ändå.
"Det är lungt" jag kunde inte låta bli att le mot honom, han var ganska snygg. "du gjorde det med flit, ellerhur?"
"Jag älskar dig mamma" viskade jag "men jag måste gå nu, jag måste hinna med flyget vet du."
När jag tillslut tagit mig genom alla kontroller och sånt satt jag på min plats i flygplanet. Jag tog upp min Ipod, kopplade in hörlurarna och satte på låten Someone Like You av Adele. Efter ungefär fem minuter somnade jag.
Jag vaknade av att de sa i högtalarna att vi var påväg att lyfta så jag satte på mig säkerhetsbältet. Jag märkte också att jag hade fått sällskap. En kille som såg ut att vara i min ålder, kanske lite äldre, hade satt sig i stolen bredvid mig. Killen läste en tidning och lyssnade på musik så han hade antagligen inte märkt att jag kollade på honom.
En flygvärdinna kom fram till oss och frågade om vi hade några problem eller ville ha något. Jag skakade på huvudet och killen sa nej. Han tog av sig hörlurarna och vände sedan blicken mot mig.
"Tjena! Jag heter Ryan." sa han på engelska och log stort.
"Hej, jag heter Kimberley." svarade jag och skakade hans hand som han höll fram.
Mer sa vi inte till varandra utan båda återgick till att lyssna på musik. Jag somnade igen vilket jag har väldigt lätt för när jag flyger.
Den här gången vaknade jag av att någon stötte till mig. Det var Ryan. Jag kollade frågande på honom.
"Oj förlåt för jag väckte dig." sa han och försökte se allvarlig ut men flinade ändå.
"Det är lungt" jag kunde inte låta bli att le mot honom, han var ganska snygg. "du gjorde det med flit, ellerhur?"
Han skrattade lite och svarade "Det är ganska tråkigt att flyga ensam, och även fast du var söt när du sov så vill jag ha någon att prata med" jag kände genast hur jag rodnaden växte på mina kinder.
"Tack antar jag, men vad vill du prata om då?"
Första Kapitlet nu då! Den här novellen heter Your world is my world, så ni bara vet ;)
Kommentera vad ni tycker!
"Tack antar jag, men vad vill du prata om då?"
Första Kapitlet nu då! Den här novellen heter Your world is my world, så ni bara vet ;)
Kommentera vad ni tycker!
Kommentarer
jullan
Bäst !
Elice
as bra fis som alltid <2
vilma
gryyym! <3
Trackback