När filmen var slut satt jag i Justin's knä och kramade honom.
-Det var den bästa film jag någonsin sett! snyftade jag fram.
-Mm, men Whitney gråt inte.
-Men den var så vacker! Jag kan inte fatta att du har varit med om allt det där!
-Inte jag heller.
-Förlåt, jag har alltid svårt att låta bli att gråta när jag ser på film.
-Det gör inget shawty. Jag grät också de första gångerna jag såg den.
Jag kramade honom hårdare när låten "Born to be somebody" spelades samtidigt som efter texterna rullade.
-Jag älskar dig. viskade jag.
-Jag älskar dig också Whitney.
-Som en vän alltså. sa jag och kollade uppmanande på honom.
-Mm. Vill du ha något att äta? Vi kan svänga förbi McDonalds! Jag älskar McDonalds!
-Gärna! svarade jag och log.

Nästa skoldag gick väldigt snabbt. Helt plötsligt stod jag hemma i min garderob för att välja kläder till festen. Efter en lång tids letande hittade jag äntligen något fint att ha på mig. Det fick bli en lila topp och svart-gråa tights. En enkel klädsel altså.

När jag fixat mig åkte jag och Joe och hämtade upp Lizzie. När vi äntligen kom in på festen så fastnade som vanligt alla blickar på mig. Det var inte så många jag kände här märkte jag när jag letade efter Kyle.
Helt plötsligt kände jag att någon höll för mina ögon bakifrån. Jag visste direkt vem det var.
-Kyle, du förstör mitt smink. sa jag och skrattade.
Sen vände jag mig om oc kysste honom.
-Älskling du är otroligt snygg, som alltid. viskade han i mitt öra, sedan kysste han mitt öra lätt.
Kyle visste hur han skulle göra för att få mig att nästan avguda honom.
-Har du druckit? frågade jag sen för att förstöra lite för honom.
-Nja bara lite. svarade han.
-Okeej men jag ska leta upp Lizzzie nu.
-Görså. sa han och jag gick därifrån.

Efter att jag hade dansat med Lizzie i ungefär två timmar tyckte jag att det var dags att hitta Kyle igen.
Jag gick runt och frågade några om de visste var han var. Men jag hittade honom ingenstans. Jag öppnade flera dörrar till olika rum men han var inte där. När jag öppnade en dörr såg jag en tjej och en kille grovhångla i en säng med knappt några kläder på sig.
-Oj förlåt. sa jag och stängde dörren och började gå ner för trappan.
När jag gick i trappan tänkte jag på att jag kände igen de två i rummet.
Då klickade det plötsligt till i mitt huvud. Jag sprang tillbaka till dörren och ryckte upp den.
-Jävla idiot! skrek jag åt Kyle och sprang därifrån och tårarna sprutade.
 
(Lyssna samtidigt)
När jag kom ut ur huset sprang jag så långt därifrån jag kunde. Jag hörde någon ropa efter mig men det struntade jag i. När jag kom till en strand saktade jag in och satte mig i sanden. Jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag kanske ringa någon? Men vem? De flesta sov väl vid den här tiden. Klockan var tio.
Justin. Jag ringer Justin tänkte jag och ett hopp växte inom mig.
Fem signaler gick innan han svarade.
-Whitney! Hey shawty. sa han.
-Jus...tin. Hjä...lp mig. snörvlade jag fram.
-Men Whit vad har hänt?!
-Ky..le.
-Var är du? Jag kommer!
-Man..hattan beach.
-Jag kommer om 5 minuter! Stanna där! sa han och la på.

Efter ett tag hör jag att någon kommer springande.
-Whitney! sa Justin och lyfte upp mig från sanden.
Han höll mig i sin famn och kramade mig i säkert 3 långa minuter. Jag bara grät.
Varför jag grät vet jag inte riktigt. Men det kändes som att någon hade stuckit en kniv i mitt hjärta.
Justin satte ner mig framför honom på stranden. Jag lutade mig mot honom och han höll om mig.
-Justin, du är den bästa vännen jag någonsin haft.
Han fick fram ett leénde och kysste mig på pannan.
-Hur kunde han? frågade jag mig själv.
-Vad gjorde han? frågade Justin som antagligen hört vad jag sagt.
-Jag gick in i ett rum för att leta efter honom på festen och han låg halvnaken och hånglade med min förra kompis, Cassie.
-Idiot. mumlade justin.
-Han förtjänar inte dig Whitney. fortsatte Justin.
-Nej, jag vill inte ha något med honom att göra.
Jag grät fortfarnade. Inte på grund av att jag hade förlorat Kyle. Jag grät för att jag blev så otroligt sårad. Jag trodde verkligen inte det om honom.

-Whitney du har skolavsluning om tre dagar va? frågade Justin efter att vi suttit tysta i ungefär en kvart.
-Ja. Men jag tänker inte gå till skolan efter det här.
-Följ med mig till Bahamas. frågade han kort.
-Va?
-Ta ledigt några dagar och följ med mig dit. Jag har glömt att säga det till dig, konserterna vi skulle ha här har flyttats till Bahamas.



------------------------------------------------------------------------------------------------------
Seriöst jag tycker synd om Whitney :O Fick lite tårar i ögonen när jag skrev detta faktist :o   
Tycker att låten passar in även fast hon sjunger att hon är otrogen.
Åhh jag vill inte sluta skriva :O Men jag måste sova -.-¨'      

Ganska händelserikt kapitel måste jag säga, drama och sorg.
Men 8 kommentarer så får ni nästa! :*
Föresten tycker ni att hon ska följa med till Bahamas? ;)

Name
Email

Archive

December 2011 - Augusti 2011 - Juli 2011 - Maj 2011 - April 2011 - Mars 2011 -

Tags

Allmänt - Svar på kommentar - The Love Of My Life - Your World Is My World -