Whitney's perspektiv:

-Justin... Jag känner igen en av killarna... mumlade jag och tog Justin's hand.
-Aha, vem är det då? undrade han.
-Han med blåa shorts, men jag vet inte varifrån, eller asså jag kommer inte ihåg vem det är.
-Okej, men kom så hälsar vi. sa Justin och tog min hand.
Vi gick fram till dem och Chaz och Ryan blev jätte glada. Haha de är knäppa.
-Whitney och Justin, det här är Sarah, Jackie, Troy, Jason och William. sa Ryan stolt.
Jag visste inte varför men jag kände verkligen igen Jason... Vi hälsade på alla och jag märkte att Jason kollade extra mycket på mig.

Efter någon timme satt vi i parken och killarna som verkade komma riktigt bra överens sprang runt och hittade på bus. Jag, Jackie och Sarah satt på en bänk och försökte lära känna varandra. Det gick faktist bra. Jackie var lite bitchig men ändå schyst, och Sarah var riktigt snäll.
-Whitney, kan inte jag få din autograf? frågade Sarah plötsligt.
-Mm jag med! stämde Jackie in.
-Ja varför inte? svarade jag.
-Men på vad? fortsatte jag.
-Ehm, på min sko! svarade Jackie och log.
-Haha okej om du vill det så.
Jag skrev min autograf på bådas skor och sen bad jag om deras nummer. När jag la in nummrerna i mobilen skulle jag ringa Jackie så att hon fick mitt nummer. Men jag råkade trycka fel... Istället för kontakten "Jackie" tröck jag på en kontakt som jag inte riktigt visste vem det var. "Jason". Innan jag hann lägga på svarade någon.
-Hallå? svarade en bekant röst.
-Öh, jag ringde fel. stammade jag fram.
-Okej, så du har kvar mitt nummer altså?
Då slog det mig. Det var Jason Knight. En av mina bästa barndomsvänner.
-Oh my god, är det du?! halvskrek jag.
-Kom du på det nu?
-Shit vad jag har saknat dig! Kan du komma hit? Altså till bänken. Var är ni förresten?
Jag såg hur Jackie och Sarah kollade konstigt på mig.
-Vi hittade en basketplan som vi är vid. Men jag kommer. Hejdå. sa han och la på.

-Okej, det där var konstigt, vem pratade du med? frågade Jackie när jag lagt ner mobilen i fickan.
-Jason.
-Men varför skrek du typ "Är det du"? fortsatte Jackie med en uttråkad min.
-För att jag känner honom. Har gjort det sen jag föddes.
-Aha. svarade Sarah och mer hann de inte fråga om för då kom Jason och jag sprang upp och slängde mig i hans famn.

Justin's perspektiv:

-Ey Jason vart ska du? ropade jag efter Jason när han skyndade sig mot parken.
-Till tjejerna. ropade han tillbaka.
-Okej vi kommer snart. svarade jag.
-Okej, vi kör jag och Will mot Bieber och Ryan! ropade Chaz onödigt högt.
Vi hade hittat en basketboll som vi skulle spela med, annars skulle det bli svårt att köra basket.
-Visst, det blir en lätt match!

Efter att vi spelat i ungefär 10 minuter gick vi tillbaka till parken där tjejerna och Jason var. När vi kom närmare såg jag Whitney skratta åt något som Jason sagt,, och sen krama honom. Hon såg jättelycklig ut. Det gjorde faktist lite ont i hjärtat.
-Justin! skrek Whitney när hon såg mig och jag blev genast gladare.
Hon sprang fram till mig och hoppade på mig.
-Justin! Jason är min barndomsvän! Det är därför jag kännde igen honom, vi har kännt varandra sen jag föddes!
-Vad kul! svarade jag och pustade ut.
Om de hade kännt varandra så länge och inte blivit tillsammans skulle de nog inte gilla varandra på det sättet nu heller.
-Vi har inte träffats på typ tre år! Men Bieber, vi borde nog gå hem nu. Klockan är tio.
-Ahh, ska bara snacka med Chaz och Ryan.
-Okej. svarade hon och pussade mig på kinden, sen sprang hon tillbaka till Jason.

Jag gick till Chaz och Ryan som nu stod och pratade med William,Jackie och Sarah.
-Hörni, jag och Whitney drar nu.
-Okej, vi hänger med! svarade Chaz och Ryan smatidigt.
Vi sa hejdå till tjejerna och när jag vände mig om såg jag Whitney pussa Jason på kinden. Jag kände svartsjukan växa inom mig.

När vi kom hem till mig bestämde vi att Whitney skulle sova hos mig. Vi såg på film tillsammans med Chaz och Ryan och sen gick vi upp och la oss i min säng. Whitney pratade om minnen med Jason. Men alltid när hon berättade sa hon "och den andra tjejen" eller något liknande, alltså att det fanns en till tjej som de va med. Men hon sa aldrig hennes namn. Lite konstigt. Jag tyckte inte att det var särskillt kul när hon pratade om Jason, svartsjukan blev bara större och större. Tillslut tröttnade jag. Så jag avbröt henne.
-Whitney, erkänn bara, ni var tillsammans. sa jag.
-Haha va?
-Ja, du gillar honom. Man kan se det.
-Haha nej?! svarade Whitney och började skratta.
-Jo erkänn, du har varit eller är kär i honom, jag är säker på att ni har varit tillsammans! sa jag bestämt.
Hon skrattade hysteriskt.
-Vad skrattar du åt?
-Haha Justin...

---

Shiiiit förlåt ännu en gång! Men asså den här veckan har jag varit sjuk, sen när jag blev frisk i fredags hade jag mycket skolarbete. Sen nu har jag haft handbollscup hela helgen :) Haha så ni måste förlåta min sämsta uppdatering :P
Men nu tycker jag att ni ska kommentera :) 8 kommentarer så blir jag glad :)

Name
Email

Archive

December 2011 - Augusti 2011 - Juli 2011 - Maj 2011 - April 2011 - Mars 2011 -

Tags

Allmänt - Svar på kommentar - The Love Of My Life - Your World Is My World -