The Love Of My Life - Kapitel 16
-Kyle? Vad gör du här?! frågade jag surt.
-Vadå har du köpt hotellet eller? Semester kanske? svarade han ironiskt.
-Jag vill inte ha något med dig att göra, gå bara här ifrån.
-Nej. svarade han kort.
-Nehe då går jag då. jag lämmnade bordet och gick in i hissen.
Precis innan hissen stängdes kom Kyle in.
-Varför har du inte svarat när jag ringt eller på mina sms? frågade han och kom närmare mig.
-Jag har ju redan sagt att jag inte vill ha något med dig att göra!
-Jag tror att du vill det. sa han och försökte flörta tror jag.
-Men nej! Du är en idiot Kyle! Jag hatar dig! skrek jag åt honom och precis då stannade hissen så jag gick ut.
Jag skyndade mig sedan in på rummet så att inte Kyle skulle hinna efter.
-Hallå? ropade Justin när han kom in i vårat rum.
-Justin! utbrast jag och hoppade upp från soffan och slängde mig i hans famn.
-Oj... ehm har det hänt någet eller? frågade han och skrattade lite åt mig.
-Nej jag är bara glad! svarade jag och pussade honom på kinden.
-Okeej. Vad har du gjort när jag var borta då?
-Typ inget. Haft tråkigt. Kan vi inte hitta på något? klockan är bara 21.00.
-Ahh, vi kan spela xbox? Frågade Justin och log stort.
-Ja visst! svarade jag och log lika stort.
Efter att vi spelat xbox i ungefär en halvtimme knackade det på dörren.
-Jag kan öppna. sa jag och gick mot dörren.
När jag öppnade den fick jag bara lust att smälla igen den. Men jag hann inte eftersom han satte sin fot emellan.
-Kyle gå. sa jag kort.
-Nej, inte förän du har förlåtit mig.
-Aldrig. sa jag och försökte trycka igen dörren.
-Du är för envis... sa han och tog tag i mig.
Han drog mig intill sig och förökte kyssa mig. Jag skrek rakt ut.
I nästa sekund kom Justin springande.
-Låt henne va! skrek han till Kyle.
Han fick loss mig från Kyle och jag ställde mig bakom Justin.
-Hörru Beaver det där är min tjej! sa han och kollade hotfullt på Justin.
-Jag kommer aldrig att vara din! skrek jag som svar.
-Dra härifrån. sa Justin och spånde knytnävarnna.
-Oh vad rädd jag blir. nu började Kyle gå mot mig.
Justin ställde sig i vägen. Och först nu såg jag hur lika de var - lika långa, samma hårfärg, samma klädstil.
Helt plötsligt slog Kyle Justin rakt i ansiktet. Justin slog tillbaka. Då gav Kyle tillslut upp.
-Jag kommer tillbaka, sa han och gick därifrån.
-Oh my god! Justin förlåt! sa jag och kollade på hans röda ansikte.
-Whitney det var absolut inte ditt fel!
-Jo!
-Men sluta! Det här går över snart. Han var ju skit svag. sa Justin och skrattade lite ironiskt.
-Vill du ha is? frågade jag.
-Nej, kom vi går och lägger oss. sa han och tog min hand.
När vi bytt om och fixat oss på toan kröp vi ner bredvid varandra i dubbelsängen.
-Godnatt shawty. sa han och pussade min panna.
-Godnatt JBiebz. svarade jag och blundade.
-Förlåt Justin. mumlade jag innan jag sommnade med Justin i tankarna.
Haha ett till idag (Y)
Men nu måste jag sova :*
Kommentera så får ni kanske nästa imorgon :)
Länka :)
Vore kul :)
The Love Of My Life - Kapitel 15
-Förlåt... mumlade han och ställde sig upp med blicken ut genom fönstret.
-Justin, kolla på mig. sa jag envist och han gjorde som jag sa.
-Det är jag som ska säga förlåt. Jag kan bara inte. fortsatte jag.
-Kyle? frågade Justin och suckade.
-Ja.. bland annat.
-Men du har ju sagt att du inte har några känslor kvar för honom?
-Det stämmer. Men det är inte bara på grund av Kyle. Jag gillar dig Justin. Väldigt mycket. Men jag har redan fått tweet's om att några av dina fans kommer döda mig och sånt. Jag klarar verkligen inte av det.
-Va? Hur kan de göra så?! utbrast Justin chockat.
-Justin du behöver inte säga något, jag vet att du älskar dina fans och jag respekterar det. Det gör jag också. Men vi kan inte vara mer än vänner. Även fast jag vill. Förlåt.
Precis när Justin skulle öppna munnen för att svara öppnades istället dörren.
-Justin! Vi måste åka nu! Men oj oj vad håller ni på med? sa Kenny och skrattade för fullt.
-Pratar. svarade Justin och kollade snabbt mig i ögonen, sen gick han till badrummet igen.
-Jaha, men dåså! Justin kom ner om 5 minuter! Whitney ska du med? frågade Kenny sen.
-Nej jag stannar nog här.
-Okej. svarade han och gick.
Justin kom ut några minuter senare. Han stannade upp och kollade snabbt på mig.
-Vi ses Whit. sa han och gick sedan ut.
Jag slängde mig på sängen med huvudet mot en kudde. Sen skrek jag så högt som jag bara kunde. Även fast mitt skrik kvävdes av kudden så fortsatte jag skrika.
Hur kunde jag?!
Nu kommer han att hata mig! Eller nej kanske inte men han är nog ganska ledsen. Och allt det är mitt fel!
Efter ungefär 20 minuter gick jag upp ur sängen och bestämde mig för att ha lite roligt istället för att bara ligga här.
Jag bytte snabbt om och tog sedan hissen ned till lobbyn. Jag såg en skylt där det stod "spelrum" så jag gick in dit.
I rummet fanns ungefär 20 st ungdomar som spelade spel så jag gick snabbt ut därifrån för att inte bli igenkänd. Sen såg jag en skylt med texten "resturang" och eftersom att jag knappt ätit något idag gick jag dit och beställde mat och satte mig sen vid ett högt bord för flera personer.
Efter att jag suttit där själv ett tag hördes en kill röst bredvid mig.
-Ursäkta men är det ledigt här? först trodde jag att det var Justin men när jag kollade på killen var det någon annan. Någon jag kände riktigt bra...
Förlåt för ett dåligt och kort kapitel men jag har två prov imorgon så jag håller på att plugga samtidgt :S
Men nästa blir nog bättre :)
10 kommentarer för nästa kapitel, det klarar ni ;D <3
(börjar lite med nästa nu :)
The Love Of My Life - Kapitel 14
-Oh shit. mumlade Justin och ställde sig upp.
-Dejtar ni? frågade flera papparazzis och tog bilder hela tiden.
-Kyss henne! ropade de till Justin.
-Hörni, vi är bara vänner. svarade han och jag blev lite chockad för han borde inte prata med papparazzis för de gör ofta om det man säger till något helt annat.
Jag tog upp min handduk och tog på mig mina solglasögon och Justin gjorde samma sak.
Sen gick vi snabbt därifrån.
När vi äntligen kom till våran svit var satt Scooter där inne med sin dator.
-Yo, Scoot! sa Justin och såg riktigt glad ut.
Det gjorde däremot inte Scooter.
-Vad är det här? frågade han och visade honom oss en sida med en bild på oss när Justin låg på mej på stranden.
-Öhh... Jag kan förklara. sa Justin och kliade sig i bakhuvudet.
-Okej görså. svarade Scooter och såg uttråkad ut.
-Altså, Jag jagade Whitney. Sen ramlade hon och jag snubblade och ramlade över henne.
-Jahapp den gamla vanliga bortförklaringen. Justin ni är inte vanliga ungdomar! De kan hålla på så på stranden, men ni har folk som följer efter er hela tiden! Och om ni ska hålla på kommer dina fans bli tokiga Justin! Jag är säker på att Whitney redan har fått hotbrev! nu var Scooter arg.
-Altså Scooter vi höll inte på med något sånt. sa jag lite tyst för att försöka lugna ner honom.
-Okej jag tror er, men säg det till media. De kommer inte att tro er. Men Justin jag hoppas att du inte har glömt att du ska på en radiointervju om en timme, och imorgon har du en konsert. Nu är det slut på semestern! sa Scooter och gick ut ur rummet.
Justin stönade högt och slängde sig på soffan.
-Jag hatar när han håller på sådär! Förstör allt det roliga! sa Justin sen.
-Men Justin... Han har ju rätt.
-Ja det är det värsta. Vi kommer inte hinna umgås så mycket nu. Jag har konserter tre dagar i rad. sa han och suckade.
-Äh, det är lungt.Jag följer ju med dig och är bakom scenen! Men hur länge ska vi vara här egentligen?
-Typ en och en halv vecka tror jag. svarade Justin.
-Okej, men då hinner vi ju umgås! sa jag och log stort.
-Okej du har rätt. Vad är klockan förresten?
-Typ fem eller halv sex.
-Okej , jag måste duscha! sa han och gick in till badrummet.
Medan Justin var inne i badrummet gick jag in på datorn. Det stod väldigt mycket om mig och Justin överallt men jag orkade inte läsa det. På min twitter hade några skrivit att de ska döda mig om jag rör Justin. Lite rädd måste jag erkänna att jag blev. När jag såg några andra hot tweets slängde jag ner skärmen på laptopen.
Scooter hade helt rätt. Justin's fans hatar mig verkligen. Och jag och Justin är ju bara kompisar? Undrar vad som skulle hända om vi blev något mer.
Mina tankar stördes av att Justin kom ut från badrummet i bara handduk... Den var slarvigt knyten runt höften och hans magrutor syndes klart.
Jag fick nästan en hjärtattack. Det kändes som att mitt hjärta studsade. EFter två sekunder kom jag på mig själv med att sitta och glo på hans mage. Jag kände hur mina kinder hettade till och jag kollade snabbt bort och hoppades att han inte märkt det.
-Gillar du vad du ser shawty? sa han och blinkade mot mig.
Oh shit.
-Eh, vadå? frågade jag och skrek inom mig.
När jag vände mig om mot honom igen så satt han helt plötsligt bredvid mig. I bara handduk.
-Du behöver inte bli generad Whitney. sa han och la sin hand på mina axlar.
Nu höll jag på att dö.
-Justin... du kanske ska ta på dig lite ehm... kläder? sa jag även fast jag absolut inte ville det.
-Nej, varför det? Du verkar ju gilla det här. svarade han och jag fick ett ännu rödare ansikte.
Okej, nu är jag död.
Och nu låg Justin på golvet och skrattade mer än någonsin.
-Ha ha jätte kul. sa jag och försökte hålla mig för skratt.
-Seriöst du är jätte röd i ansiktet!
-Men det är väl inte mitt fel att du kommer ut nästan naken och sätter dig bredvid mig! sa jag och brast i skratt.
Men helt plötsligt blev Justin allvarlig. Han kröp upp mot mig (han var fortfarande på golvet) och sen satte han sig framför mig och drog mig mot sig och våra läppar närmade sig varandra.
Oh lala ;D Haha lite knäppt kapitel men aja :)
Vad tycker ni då? ska dom kyssas? ;D
Kommentera så vet jag! :) Bye!
The Love Of My Life - Kapitel 13
Whitney's perspektiv:
-Självklart! utbrast jag och log stort.
Jag såg att Justin blev riktigt glad och jag hade svårt att hålla mig för skratt.
-Bra då säger vi så! Får jag gå och äta nu? frågade Kenny som hade tjatat om mat ända sedan vi gick på planet.
-Ja, här får ni nycklarna. sa Pattie och delade ut dem.
-Jag väljer säng först! skrek Justin och sprang in genom dörren till vårat hotellrum.
-Haha, du är precis som ett litet barn! sa jag och gick in.
Sen kom Justin upp bredvid mig och la sin arm på mina axlar.
-Altså jag är ledsen Whitney... Men det finns bara en säng , en dubbelsäng... Vet du vad det betyder?
-Va nej? frågade jag förvirrat.
-Att vi får dela! Och jag kommer väcka dig inatt!
-Okej vi delar, men om du väcker mig mitt på natten så kommer jag att hämnas!
-Hey, vi sticker till stranden! sa Justin och började hoppa runt som ett litet barn.
-Visst. Jag ska bara byta om. svarade jag och skrattade åt honom.
-Ah jag med. Jag tar badrummet.
-Ahapp, var ska jag byta om då hade du tänkt? frågade jag och höjde ögonbrynen.
-Här. svarade han och flinade sen gick han in på badrummet med sina badshorts.
Jag tog fram min lila bikini från min resväska och tog på mig den. Precis när jag skulle knyta överdelen bakom håret kom Justin ut från badrummet.
-Ey Justin! Hälp mig.
-Självklart! svarade han och kom fram till mig.
Jag tog upp mitt hår och han knöt en rosett.
-Tack Justin. sa jag och kysste han snabbt på kinden.
Jag gick för att hämta en handduk och när jag vände mig ocm igen stod Justin som förstelnad och log. Det såg ganska knäppt ut så jag började skratta.
-Justin?
Han ryckte till.
-Va? Ehm aa? fick han fram och sen började han också skratta.
När vi låg på stranden kom flera fans fram och bad om bådas autograf - tjejerna gick till Justin och killarna till mig. När det inte kommit någon på ett tag la jag mig på min handduk och blundade.
Efter ett tag hörde jag något. Jag öppnade ögonen och där låg Justin över mig och log stort.
-Justin skrämms inte! sa jag och brast i skratt.
Jag har skrattat mycket på de denaste dagarna. Det är nog bara för att jag är med Justin, då kan jag verkligen skratta åt allt som inte ens är kul!
-Får jag låna din mobil? frågade Justin.
-Självklart! svarade jag och gav honom min iphone.
Efter att jag solat i ungefär en halvtimme fick jag ett sms (Justin hade badat mest men låg nu bredvid mig på sin handduk). Jag tog upp mobilen och läste det tyst.
"Jahapp, har du kommit över mig så fort? Det står i varje tidning att du dejtar Justin Beaver! Och nu skriver du det där på twitter?! Visst, det jag gjorde var fel. Men trodde inte att du skulle komma över mig efter typ 3 dagar?"
Från Kyle. Vadå twitter?! Nu fattar jag ingenting. Jag har inte uppdaterat min twitter idag?
Jag kollade snabbt min twitter på mobilen. På mitt senaste tweet stod det:
"OMB! jag älskar Justin Bieber grymt mycket!"
Och på ett innan stod det:
"Kan inte sluta tänka på dej Justin! Du är underbar!"
Jag fick en skattattack. Varför vet jag inte. Men trodde Justin verkligen inte att jag skulle lista ut vem som hade skrivit det?
-Jag kommer snart. sa jag till Justin som låg och halvsov.
-Mmm. mumlade han till svar.
Jag gick mot vattnet. På vägen hitttade jag en hink som jag sen fyllde med vatten. Sen gick jag tillbaka till Justin som nu såg ut att ha somnat.
Jag hällde snabbt hinken i hans ansikte och han skrek rakt ut som en tjej. Då började jag verkligen skratta.
-Whiiiiitney! skrek han och började jaga mig.
Jag spranng så snabbt jag kunde men sen ramllade jag i sanden och rullade över på rygg. I nästa sekund ramlade Justin över mig så nu låg han på mig.
-Varför gjorde du så? frågade han och skrattade.
-Varför loggade du in på min twitter?! frågade jag till svar.
-Skulle ha lite kul bara. svarade han och blinkade mot mig.
-Samma här!
-Men det du gjorde var ju inte kul!
-Jo! Men ehm justin... du ligger på mig och alla sitter och glor på oss. viskade jag till honom sen.
Han satte sig upp och helt plötsligt såg vi flera papparazzis. Fan.
Kommentera!
Godnatt :)
Börjar med nästa nu :)
Men jag har inte kunnat skriva idag för jag har varit med mamma och sålt greenhouse kläder :o
Svar på najsiga kommentarer ;)
Diana :
SKRIV ATT DOM HAR SEX :D
Svar:
Haha Diana xD du får väl vänta och se ;)
Sara :
asså shit fia!
Man blir tårögd du skriver fan som en guddina!
Jag har aldrig gillat JB men när man läser detta gillar man han på någo sätt ;)
hahah, fortsätt skriv orkar ointe vänta på nästa!<33
Svar:
Aww tack Sara! haha bra att du gillar han ;D<333
Vilma :
gör allt som en bok su kmr tjäna på de för tror att skiiiit många kommer vilja ha den, as bra! :D <333
Svar: Har faktist tänkt på det :D<33
Cajsa :
FIA! SKRIV MER FÖR I HELVET!
Har läst igenom hela de som du lagt ut tre ggr... xd
<33333333333
Svar:
Haha gulleplutt :* <33333333333
Maja :
klart hon ska!? vem vill inte ha JB som kille? <333 :D
Svar:
Så sant Maja! tror inte att någon inte vill ha det?! <333 :D
Elice :
Fia den är jätte bra, faktist så tycker jag nästan att den e bättre än den andra ;)
<3333333333333333333333
Svar:
Tack Lice :) gillar inte den andra så jag håller med dig (Y)<333333333333333333333333333
Amanda :
Najjjs !! :D stor kärlek till dina texter fast det vet du säkert redan :P Tack för en underbar dag älskling <33333333333333333333333333333333333333333 världens bästa film asså :P
Svar:
Sist och minst.... Tack :D Adet va grymt !!!!!!!!!!!!!!!!!!! Bästa filmen ever! <3333333333333333333333333333333333333
Tog bara några kommentarer nu, Men tack allihopa för allt! Det värmer verkligen!
The Love Of My Life - Kapitel 12
-Whitney! Vakna nu. Du ska åka om två timmar! hörde jag mamma ropa utanför min dörr.
-Mmm. mumlade jag till svar.
Min kudde var blöt av tårar. Men jag kunde ändå inte förstå varför jag grät så mycket. Kyle var ett svin. Men det var just det att han svek mig så hårt. Jag hade tagit det mycket bättre om han bara sa att han ville göra slut.
När jag låg i sängen och väntade på att mina ben skulle dra mig upp ur sängen hörde jag min mobil plinga till.
Jag tog upp den och läste det tionde smset av samma person.
"Whitney ring mig! Jag ångrar det så mycket!"
Jag hade bara svarat på ett sms igår från honom. Där skrev jag bara "Det är slut."
Men Justin's sms hade jag svarat på. I ett som han skickade stod det "Det kommer bli så kul i Bahamas! Du behöver inte packa så mycket, vi ska shoppa ;)" och i ett annat "Jag hämtar dig imorgon klockan 12.00, flyget går 14.25"
Jag började packa ner viktiga saker. Som underkläder, ett par sneekers, nessecär, två par outfits och lite annat.
Sen satte jag på mig ett par jeans och en "I love Justin Bieber" tröja. Bara för att driva lite med honom.
Jag gick ner och tog två mackor och drack lite te.
-Var är killarna? frågade jag mamma som satt i köket och åt. När jag sa killarna menade jag mina bröder.
-Romeo och Brooklyn är i skolan. Cruz är ute och leker.
-Okej. svarade jag och åt upp min sista macka.
I nästa sekund sprang Cruz i helt lerig i köket.
-Whinney! utbrast han och kom springandes mot mig.
-Nej, haha! Cruz! skrek jag och sprang från köket så fort jag kunde.
-Jag vill ha en kram! Kom nu Whit! skrattade han och sprang efter mig.
-Det här är inte kul!
-Jo!
Jag låste in mig på toan och fick en skratt attack.
-Nu förstörde du ju det roliga! sa Cruz och skrattade utanför toan.
-Cruz! Gå och duscha. Whitney , Justin är här! ropade mamma fråmn köket.
-Oh shit! skrek jag.
Sen skyndade jag mig ut och öppnade ytterdörren precis när Justin skulle knacka.
Jag skrattade fortfarande väldigt mycket.
-Hej Justin! sa jag och hoppade på honom för att krama honom.
-Eh, hej på dig med! nu började han också skratta.
-Du var glad! fortsatte han.
-Oh yes i am! svarade jag och drog in honom i hallen.
-Du bor riktigt fint!
-Äsch, du bor säkert finare. svarade jag log stort.
-Nej.
-Jo! Men vänta här jag ska bara hämta packningen och fixa håret. Kommer om fem minuter.
-Visst.
Justin´s perspektiv:
Jag följde Whitney med blicken när hon gick upp för trappan.
Helt plötsligt höre jag någon hosta. Jag drog bort blicken från Whitney och fick se självaste Victoria Beckham!
-Oh gosh, hej! sa jag chockat.
-Men hejsan! svarade hon och log varmt mot mig.
-Mamma! Snälla skäm inte ut mig! skrek Whitney från övervåningen.
Jag började skratta lite för mig själv.
-Vill du ha något att äyte eller dricka? frågade Victoria.
-Nej, men tack endå.
-Jag heter Victoria föresten. sa hon och gick fram och skakade hand med mig.
-Ah jag vet, jag heter Justin.
-Jag vet. sa hon och log.
Hon började gå men innan hon gick in i köket vände hon sig om mot mig igen.
-Såra inte min dotter. Hon klarar inget mer sånt. sa hon och vände och gick igen.
-Nu är jag klar! sa Whitney när hon kom nerför trappan.
-Fin tröja du har föresten sa jag och blinkade flörtigt mot henne.
-Ja visst är den gullig! svarade hon och log mot mig.
När Whitney sagt hejdå till hennes mamma och bror åkte vi till flygplatsen. När vi väl var inne i flyget somnade Whitney ganska fort. Hon var så vacker när hon sov, fast annars också såklart. Jag satt med mobbilen ett tag och var inne på twitter. Sen somnade jag också.
-Bieber! Biebz!
Jag öppnade sakta ögonen och såg whitney sitta med ansiktet ungefär två centimeter från mitt. Jag blev lite skrämd och hoppade till.
-Skräms inte! sa jag.
-Ojdå förlåt. Vart Justin rädd? frågade hon skrattande och lipade mot mig.
-Har du typ druckit en energidricka eller något?
-Haha nej! Men jag är typ hyper. Det känns verkligen som om jag är fri.
Jag bara flinade mot henne och sträckte sen på mig.
-Föresten, vi är framme. sa Whitney och jag blev genast piggare.
När vi kom till hotellet visade det sig att ett rum som i bokat hade blivit avbokat av någon konstig andledning. Hela teamet var här, mamma, min manager Scooter, Kenny och några fler.
-Då får två personer dela rum. sa mamma och kollade på mig.
-Justin jag och du kan dela rum. sa hon sen.
-Neeeeej, du kommer bara vilja sova jätte tidigt och jag kommer inte kunna spela tv spel om du ska se på nyheterna. sa jag för att försöka få dela rum med Whitney.
-Ja, du har rätt. sa hon och tänkte ett tag.
-Whitney och Justin kan dela rum! De gör väl ändå samma saker. sa Scooter och jag kollade glatt på Whitney.
-Vill du det? frågade jag Whitney.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Långt kapitel idag :)
Haha mysigt att dela rum ;) Ni får väl se vad som händer sen ;)
Men kommentera så blir jag glad :D
The Love Of My Life - Kapitel 11
När filmen var slut satt jag i Justin's knä och kramade honom.
-Det var den bästa film jag någonsin sett! snyftade jag fram.
-Mm, men Whitney gråt inte.
-Men den var så vacker! Jag kan inte fatta att du har varit med om allt det där!
-Inte jag heller.
-Förlåt, jag har alltid svårt att låta bli att gråta när jag ser på film.
-Det gör inget shawty. Jag grät också de första gångerna jag såg den.
Jag kramade honom hårdare när låten "Born to be somebody" spelades samtidigt som efter texterna rullade.
-Jag älskar dig. viskade jag.
-Jag älskar dig också Whitney.
-Som en vän alltså. sa jag och kollade uppmanande på honom.
-Mm. Vill du ha något att äta? Vi kan svänga förbi McDonalds! Jag älskar McDonalds!
-Gärna! svarade jag och log.
Nästa skoldag gick väldigt snabbt. Helt plötsligt stod jag hemma i min garderob för att välja kläder till festen. Efter en lång tids letande hittade jag äntligen något fint att ha på mig. Det fick bli en lila topp och svart-gråa tights. En enkel klädsel altså.
När jag fixat mig åkte jag och Joe och hämtade upp Lizzie. När vi äntligen kom in på festen så fastnade som vanligt alla blickar på mig. Det var inte så många jag kände här märkte jag när jag letade efter Kyle.
Helt plötsligt kände jag att någon höll för mina ögon bakifrån. Jag visste direkt vem det var.
-Kyle, du förstör mitt smink. sa jag och skrattade.
Sen vände jag mig om oc kysste honom.
-Älskling du är otroligt snygg, som alltid. viskade han i mitt öra, sedan kysste han mitt öra lätt.
Kyle visste hur han skulle göra för att få mig att nästan avguda honom.
-Har du druckit? frågade jag sen för att förstöra lite för honom.
-Nja bara lite. svarade han.
-Okeej men jag ska leta upp Lizzzie nu.
-Görså. sa han och jag gick därifrån.
Efter att jag hade dansat med Lizzie i ungefär två timmar tyckte jag att det var dags att hitta Kyle igen.
Jag gick runt och frågade några om de visste var han var. Men jag hittade honom ingenstans. Jag öppnade flera dörrar till olika rum men han var inte där. När jag öppnade en dörr såg jag en tjej och en kille grovhångla i en säng med knappt några kläder på sig.
-Oj förlåt. sa jag och stängde dörren och började gå ner för trappan.
När jag gick i trappan tänkte jag på att jag kände igen de två i rummet.
Då klickade det plötsligt till i mitt huvud. Jag sprang tillbaka till dörren och ryckte upp den.
-Jävla idiot! skrek jag åt Kyle och sprang därifrån och tårarna sprutade.
(Lyssna samtidigt)
När jag kom ut ur huset sprang jag så långt därifrån jag kunde. Jag hörde någon ropa efter mig men det struntade jag i. När jag kom till en strand saktade jag in och satte mig i sanden. Jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag kanske ringa någon? Men vem? De flesta sov väl vid den här tiden. Klockan var tio.
Justin. Jag ringer Justin tänkte jag och ett hopp växte inom mig.
Fem signaler gick innan han svarade.
-Whitney! Hey shawty. sa han.
-Jus...tin. Hjä...lp mig. snörvlade jag fram.
-Men Whit vad har hänt?!
-Ky..le.
-Var är du? Jag kommer!
-Man..hattan beach.
-Jag kommer om 5 minuter! Stanna där! sa han och la på.
Efter ett tag hör jag att någon kommer springande.
-Whitney! sa Justin och lyfte upp mig från sanden.
Han höll mig i sin famn och kramade mig i säkert 3 långa minuter. Jag bara grät.
Varför jag grät vet jag inte riktigt. Men det kändes som att någon hade stuckit en kniv i mitt hjärta.
Justin satte ner mig framför honom på stranden. Jag lutade mig mot honom och han höll om mig.
-Justin, du är den bästa vännen jag någonsin haft.
Han fick fram ett leénde och kysste mig på pannan.
-Hur kunde han? frågade jag mig själv.
-Vad gjorde han? frågade Justin som antagligen hört vad jag sagt.
-Jag gick in i ett rum för att leta efter honom på festen och han låg halvnaken och hånglade med min förra kompis, Cassie.
-Idiot. mumlade justin.
-Han förtjänar inte dig Whitney. fortsatte Justin.
-Nej, jag vill inte ha något med honom att göra.
Jag grät fortfarnade. Inte på grund av att jag hade förlorat Kyle. Jag grät för att jag blev så otroligt sårad. Jag trodde verkligen inte det om honom.
-Whitney du har skolavsluning om tre dagar va? frågade Justin efter att vi suttit tysta i ungefär en kvart.
-Ja. Men jag tänker inte gå till skolan efter det här.
-Följ med mig till Bahamas. frågade han kort.
-Va?
-Ta ledigt några dagar och följ med mig dit. Jag har glömt att säga det till dig, konserterna vi skulle ha här har flyttats till Bahamas.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Seriöst jag tycker synd om Whitney :O Fick lite tårar i ögonen när jag skrev detta faktist :o
Tycker att låten passar in även fast hon sjunger att hon är otrogen.
Åhh jag vill inte sluta skriva :O Men jag måste sova -.-¨'
Ganska händelserikt kapitel måste jag säga, drama och sorg.
Men 8 kommentarer så får ni nästa! :*
Föresten tycker ni att hon ska följa med till Bahamas? ;)
The Love Of My Life - Kapitel 10
När jag kom hem var ingen annan hemma så jag bestämde mig för att sätta på tv'n. Jag bytte till MTV och såg på Made ett tag.
När klockan närmade sig 6 gick jag in i mitt badrum och tog ett långt bad. En halvtimme senare var det dags att gå upp och fixa sig. Jag tog på mig vita matchande underkläder och sedan en vit tight tröja. Jag stod i bara tröjan och sminkade mig lite. Smink är inte riktigt min grej, eller jag behöver inte så mycket. Bara mascara, ögonskugga och lite rouge. Jag tog också på lite läppglans.
Precis efter att jag tagit på mig en blå hög kjol ringde min mobil.
Jag tog upp den och på displayen stod det "JBiebz".
-Hej Bieber! sa jag när jag svarade i telefonen.
-Hej Beckham! Du jag tänkte på en sak... sa han och hörde på hans röst att han log.
-Vadå?
-Kan inte vi se på bio istället för att bowla? frågade han entusiastiskt.
-Okej visst! Vilken film?
-Det får du se, men jag hämtar dig om en kvart. Vi ses!
-Ahh, hejdå. sa jag och kollade på klockan. Kvart i 7, shit!
När jag lockade håret kom jag och tänka på att jag kanske fixade mig för mycket. Jag vet inte ens om det va en dejt. Men sen fanns det ju ett annat problem... Kyle.
Tio minuter senare gick jag ut och väntade på Justin. Men istället kom min pappa med sin bil.
-Hej! Vad gör du här ute? frågade han förvirrat när han kom ut ur bilen.
-Väntar på Justin. Vi ska se på film.
-Ni umgås ganska mycket nuförtiden va?
-Ja eller nja, men han är jätte snäll. sa jag och log.
-Ja jag vet , jag har träffat honom. Men jag tror att det är det som är problemet. sa pappa och kollade bort.
-Va vad menar du? Vadå problem?
-Altså att han är för snäll. Whitney, bli inte kär i honom.
-Va? nu var jag riktigt förvirrad.
-Nästan hela världens tjejer är kära i den grabben. Du kan bli sårad. Så jag vill inte att ni är mer än kompisar, okej?
-Men pappa snälla sluta. sa jag och just då såg jag Justins's bil komma på uppfarten till huset.
Pappa vet inte om Kyle. Jag har liksom inte hunnit berätta om honom. Men min pappa är ganska överbeskyddande så jag undrar hur han skulle reagera.
När Justin stannade bilen framför mig öppnade jag och hoppade in.
-Woow... sa han och bet sig i läppen när han såg mig.
-Vad? frågade jag och kollade bakom mig efter något häftigt.
-Du är grymt snygg! sa han efter att ha granskat hela mig.
-Aww tack! Du med!
Han hade på sig en blå jacka, svarta byxor och blåa supras (skor).
-Tack. sa han och blinkade mot mig.
Jag smälte.
Utanför biografen var det fullt med folk. Kenny - som tydligen hade åkt i en bil bakom oss - kom och hämtade Justin. Det var jättemånga fans och papparazzis där. När Justin kom in i biografen kom Kenny tillbaka för att få ut mig.
När jag tröck mig igenom folkmassan kände jag någon slå till mig i ansiktet. Det var inte särskillt hårt men ont gjorde det.
-Vad har hänt shawty?! sa Justin och höll om mig när jag kom in till den nästan tomma bio entrèn.
-Någon slog mig. Men det gick bra. sa jag och kramade om honom. Han var verkligen förstående.
-Varför är det så några här? frågade jag.
-Jag tänkte att vi kunde vara själva när vi ser på bio.
-Mysigt.
-Ja, kom! sa han och drog med mig till en bio salong.
Direkt när filmen började förstod jag att det var hans flm Never Say Never.
Jag kollade upp mot honom och han log.
Efter ett tag när det var lite känsligt och jag började gråta lite tog han min hand och höll i den en lång stund.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådär :) Tack för alla underbara kommentarer! Seriöst jag blir grymt glad när jag läser dem :)
Fortsätt kommentera så fortsätter jag skriva :D
Men det verkar som om hon gillar Justin lite,, right? ;)
Ska börja på nästa nu ;)
7 kommentarer = nästa kapitel ;)
Kommer snart ;)
The Love Of My Life - Kapitel 9
Nästa morgon när jag vaknade var Cruz borta.
Så jag gick upp och tog på mig ett par blåa shorts och en skjorta.
I skolan träffade jag inte Kyle på morgonen för vi hade inte samma lektioner. Chad hade inte heller det så jag och Lizzie satt vid ett bord och pratade.
-Vad ska du göra idag då? frågade Lizzie.
-Bowla. svarade jag och hoppades på att hon inte skulle fråga vem jag skulle bowla med. Eftersom att jag visste att hon har Bieber fever.
-Med vem då? Kyle?
-Nej, en kompis.
-Vad heter han eller hon då? frågade hon nyfiket.
-Justin. svarade jag och kollade bort.
-Aha, är det någon som jag känner?
-Typ. jag bet mig i läppen för att inte börja skratta.
-Efternamn?
-Bieber.
Nu började Lizzie skrika.
-Är du helt seriös?! skrek hon och hela klassen kollade på oss.
-Ja varför skulle jag inte vara det?
-Men shit Whitney! Jag måste få träffa honom! Snälla! frågade hon skrikande.
-Lizzie var tyst! sa våran lärare men Liz brydde sig inte.
-Ja om du så gärna vill det så kan jag väl fråga honom. sa jag och hon hoppade på mig och kramade mig.
-Du är bäst Whitney! Snälla kan vi byta liv? Jag vill också känna kändisar! Eller jag känner ju en! nu skrek hon inte lika högt iallafall.
-Lizzie, kändisar är precis som oss, nästan.
-Nej, eller kanske som dig men det beror ju på att du ÄR känd!
-Var tysta annars får ni gå ut! sa våran lärare strängt.
-Men shit, Whitney berättade just för mig att hon känner Justin Drew Bieber och du ber mig vara tyst?!
Nu började våra klasskompisar fråga mig hur jag känner han och sånt. Vissa tjejer frågade mig om hans nummer. Jag struntade bara i dem.
Efter matten mötte jag Kyle i korridoren.
-Hej baby! sa han och omfamnade mig.
-Hej babe.
Jag kysste hon på kinden och drog mig ur hans famn.
-Jag har brottom. sa jag och gick snabbt därifrån.
Efter en lång dag slutade jag äntligen kl 15.30. Precis när jag skulle gå in i bilen så ropade Kyle på mig.
-Whitney! Vänta!
Jag stod kvar utanför bildörren och väntade på honom.
-Ja? frågade jag när han kom fram till mig.
-Det är party imorgon hos en kille i mitt basketlag. Du kommer va?
-Har du fått kompisar så snabbt? frågade jag för att reta honom lite.
-Jag har gått i den här skolan i typ två veckor? Klart jag skaffar kompisar!
-Okej, vilken tid?
-Klockan åtta. Kommer du? frågade han och kramade mig.
-Jag har nog inget bättre för mig. Men jag måste åka nu, ska bowla med Justin. sa jag och kom på att jag inte borde ha sagt det.
-Justin?
Jag ignorerade honom och gick in i bilen.
-Ja min kompis. Hejdå. sa jag och stängde bildörren.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Kort kapitel. Men det va ju ngt ialllafall :)
Jag var förresten på JB's film Never Say Never idag , och det var den bästa film jag någonsin sett. :DDD
Men godnatt !
5 kommentarer = nästa kapitel ;)
The Love Of My Life - Kapitel 8
Justins perspektiv:
Jahapp. Då var alla chanser borta. Hon hade redan en kille. Världens sötaste, underbaraste och finaste tjej var upptagen. Jag hade svårt att stoppa tårarna när jag satt i mitt rum på hotellet och kollade ut över kvällshimlen. Jag hade låtsas vara glad för hennes skull efter att hon sa det. Men jag var allt förutom glad. Fast jag vet att hon kommer bli min en vacker dag. Jag bara vet det.
Whitney's perspektiv:
-Hej Kyle. sa jag kort när han öppnade sin ytterdörr.
-Du kom! Vad glad jag blir! sa han entusiastiskt.
Han drog in mig och när jag tagit av mig min jacka så tryckte han upp mig mot väggen och kysste mig passionerat.
-Kyle... sluta. sa jag och puttade bort honom.
Han struntade i vad jag sa och fortsatte.
-Sluta! sa jag igen och puttade bort honom hårdare.
-Vad har jag gjort? frågade han oskyldigt.
-Men shit, man kan ju inte bara hoppa på någon sådär?
-Men Whitney, du är inte någon. Du är min flickvän.
-Det spelar ingen roll. Jag är inte på humör.
-Gud vad tråkig du är! Men vi kan se på film om du vill? sa han och tog min hand.
-Ja det kan vi.
Vi gick in till hans rum och jag satte mig på sängen.
-Vilken vill du se? frågade han sen.
-17 again? svarade jag och försökte få fram ett leénde till honom. Det var svårt. Även fast jag var kär i Kyle så känns allt så bra med Justin.
-Okej, den är bra.
Han satte på filmen och jag kunde inte sluta tänka på Justin. Hans leénde, hans ögon. Hela han gjorde mig svag. Men man kan inte vara kär i två samtidigt. Det går bara inte. Jag har Kyle nu så jag ska vara glad. Men jag kan inte släppa Justin. Jag kände hur huvudvärken brände av alla tankar. Jag stängde mina ögon och efter bara några sekunder blev allt svart och jag började drömma en oförglömlig dröm.
-Jag älskar dig. sa Kyle och kysste mig.
Vi stod ute på en brygga med delfiner runt oss. Allt var perfekt.
-Jag älskar dig också Justin. sa jag och kom sedan på att jag sa fel namn.
-Whitney? Är du vaken? hörde jag Kyle fråga.
-Mmh. mumlade jag.
-Du sa Justin i sömmnen. sa han förvirrat.
-Va gjorde jag? Vad konstigt.
-Ja.
-Vad är klockan?
-23.15, du sov i två timmar.
-Oh shit! Jag måste hem. sa jag och skyndade mig upp från hans säng.
När jag gick nerför trappan tog jag upp mobilen och ringde Joe och bad honom hämta mig. Jag måste egentligen ringa och säga till mina föräldrar eller Joe om jag är ute efter 11, eftersom 0det händer mycket i Los Angeles och att vara känd gör ju inte saken bättre.
Joe hämtade mig och jag gick upp och satte mig vid min laptop. Justin var inne på msn.
"Hej! det var kul idag!" skrev jag till honom.
Han svarade snabbt.
"Hej shawty! Oh yes det var najjs!"
"Haha, Shawty? Vad gulligt!"
"Jag vet ;)" Skrev han och jag visste inte om han flörtade med mig eller inte.
"Hur länge stannar du i LA?" skrev jag efter ett tag.
"Så länge du vill att jag ska stanna :) Haha nej men i två veckor ska vi vara här i Californien och ha konserter"
"Najjs! Vi måste träffas någon mer dag!"
"Ja, jag ska på några intervjuer imorgon men jag är ledig på kvällen, lust att bowla eller något? :)"
"Låter kul! Ska vi säga kl 7? :D"
"Hämtar dig då. Men nu måste jag gå. Har gjort en sak på min managers twittter och han märkte det nyss...Han är arg så jag måste springa nu! Men vi ses :)"
"haha ses!" svarade jag och stängde av datorn.
När jag precis höll på att sommna hörde jag något konstigt ljud. Nästan som knackningar. Sen öppnades dörren och ur mörkret kom Cruz och kröp upp i min dubbelsäng.
-Whinney, jag är rädd. Sa han och jag såg tårar i hans ögon.
-Men lilla gubben, kom! jag tog upp mitt täcke och han kröp under.
-Vad är du rädd för? frågade jag samtidigt som jag kramade om honom.
-Spöken. svarade han kort.
-Men Cruzy, det finns inga spöken så det är inget att vara rädd för.
-Jo! Jag har sett en gubbe i mitt rum.
-Sov nu.
Jag kunde inte somna. Stackars Cruz. När jag var liten såg jag också flera svaga gestalter. Ingen trodde mig. Men jag är säker på att de var där. Men det har växt bort nu. Det är skönt. Men Cruz kommer säkert få lida a det i några år till och vara rädd. Jag var livrädd. Det här har jag aldrig berättat för någon men jag har ingen att berätta sånt för. Kyle skulle inte bry sig, Lizzie skulle inte tro mig och absolut inte Cassie. Justin känner jag inte så bra så jag vet inte om jag litar på honom än.
Jag sommnade och drömde om Justin igen. Mitt hjäta sa att han var helt rätt. Men hjärnan hindrade mig hela tiden från att följa mitt hjärta. Jag har redan Kyle.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Haha lite wierd där i slutet xD
Men vad tycker ni ,ska hon dumpa Kyle för Justin? Justin är ju mycket snällare mot henne iaf.
Kommentera!!
Svar på kommentar :)
hon måste dumpa kyle!
Svar:
Haha Diana , man vet aldrig, eller jag vet´xD men jag säger det inte nu, du får se vad som händer ;)
BTW: kommer inte svara på så många kommentarer, bara typ såna här eller om någon frågar nåt :)
The Love Of My Life - Kapitel 7
-Vadå? frågade jag Justin nyfiket.
-Jag har ett stort problem... Jag är här i LA nu, och jag har ingen att äta lunch med. Så skulle du kunna hjälpa mig med det? frågade han.
Jag fattade först inte vad han menade.
-Va? Är du i LA?
-Ja!
-Och du vill att jag ska hjälpa dig att hitta någon att äta lunch med? när jag sa det började Justin skratta jätte mycket. Jag fattade ingenting.
-Nej knäppgök. Jag undrar om du vill äta med mig? sa han när han samlat sig från sin "skratt-attack".
-Jaha! nu började jag också skratta.
-Men jag går i skolan vet du väl. fortsatte jag sen.
-När slutar du?
-Halv två, mina lärare jag skulle ha haft på senare lektioner är sjuka och lediga.
-Bra, jag hämtar dig utanför din skola tjugo i två. Okej?
-Deal! svarade jag glatt.
-Vi ses.
Vi la på och jag gick tillbaka in i klassrummet.
-Vem var det? frågade Kyle när jag satt mig bredvid honom.
-En kompis, jag ska äta lunch med honom idag. svarade jag och log stort.
Han tog min hand i sin under bordet.
-Han är bara en vän. Jag lovar. sa jag sen och kysste Kyle på kinden.
Han log varmt mot mig och vi började jobba.
Jag gick ut till parkeringen och kollade efter Justin. Jag såg honom inte någonstans så jag satte mig på en bänk för att vänta.
Efter ungefär två minuter hördes en massa skrik och jag trodde att det var jordbävning eller något. Men sen såg jag en bil svänga in mot parkeringen med säkert ett 40-tal tjejer springandes bakom bilen. Justin var alltså här.
Bilen stannade 15 meter framför mig och tjejerna flockades runt bilen. En stor man kom ut ur bilen. Han tryckte sig igenom folkmassan och kom fram till mig.
-Du är Whitney Beckham va? frågade han.
-Ja.
-Justin kunde inte ta sig ut ur bilen, men jag är hans livvakt Kenny. sa den stora mannen och sträckte fram sin hand.
Vi skakade hand och han bad mig följa med honom. Vi försökte ta oss förbi alla tjejer. Tro mig, det var svårt.
-OMG! Det är Whitney Beckham! skrek en tjej och då började de trängas runt mig också.
Kenny tryckte bort dem så jag kom fram till bilen. Jag öppnade bakdörren och hoppade in. Där satt Justin och log mot mig.
-Hej Justin! sa jag och kramade honom.
-Gud vad jag har saknat dig Whitney! Även fast vi inte känner varandra så bra, men det får vi ta och ändra på!
-Ja självklart! Men vart ska vi? frågade jag sen.
-Det får du se. svarade han och blinkade mot mig.
Jag märkte att jag blev generad. Shit jag får inte börja gilla Justin nu. Så kan jag inte göra mot Kyle.
-Pizza hut? frågade jag överaskat när vi stannade på parkeringen utanför pizza hut.
-Ja, gillar du inte pizza eller? svarade Justin och flinade.
-Klart att jag gillar pizza! Men det finns väl papparazzis och fans där?
-Nej, jag har bokat alla bord.
När Justin sa det kunde jag inte hålla mig för skratt. Varför jag skrattade vet jag inte.
-Kom nu. sa han och tog min hand.
Hela min kropp ryste till. Det gör den aldrig när Kyle rör vid mig. Shit det här får inte hända...
-Vad vill du ha? frågade han när vi satt oss vid ett bord för två.
-Jag vet inte pizza kanske? sa jag och båda började skratta.
-Men vilken sorts pizza? frågade han sen.
-En hawaii pan pizza då. svarade jag.
-Låter gott jag tar samma.
Efter ett tag kom en servitris och vi beställde.
Vi pratade om hans turné ett tag. Och sen fick vi våran mat. Vårat samtalsämne byttes sedan till mitt liv.
-Så..har du någon pojkvän? frågade Justin eftersom att jag frågat honom samma sak tidigare, eller om han hade någon flickvän. Men innan jag hann svara fick jag ett sms.
-Vänta. sa jag.
Jag tog upp mobilen och på displayen stod det "MyBoy", Kyle altså.
"Hej baby, har du kul med din kompis? Saknar dig! Du kan komma till mig sen om du vill ;)"
Jag svarade snabbt.
"Jag har jätte trevligt! saknar dig med, kommer kanske sen."
-Det var han. sa jag sen och kollade upp på Justin.
-Va, vem?
-Min kille. svarade jag och hans ansiktsutryck ändrades snabbt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack för kommentarerna på förra kapitlet! Man blir verkligen glad när man läser det!
Men ah , nu fick ni kaapitel 7 , hope you like it!
Och glöm inte att kommentera!
The Love Of My Life - Kapitel 6
Justin reagerade inte först när de välkomnade honom ner på planen för att sjunga.
-Ehm Justin... du ska sjunga nu. sa jag till honom och nickade ut mot planen.
-Oh shit, önska mig lycka till! sa han och började gå ner för de 5 trappstegen.
-Lycka till! ropade jag efter honom.
Han sjöng nationalsången och publiken jublade. Sen kom han upp till sin plats bredvid mig igen och andra halvlek av matchen började. Vi pratade om allt möjligt och han berättade att han skulle på turne imorgon, han skulle vara borta i en hel månad. Tråkigt. Jag skulle vilja lära känna honom bättre!
När matchen var slut var resultatet 2-1 till pappas lag. Cruz hoppade runt bredvid mig och var jätte glad. Jag förstod inte riktigt varför eftersom jag inte kollat på matchen riktigt. Men egentligen är fotboll så himla tråkigt! Jag vill bara inte säga det till någon för hela min familj älskar fotboll.
-Cruz, ta det lite lungt nu.
-Men Whit! Pappa gjorde ju mål! svarade han mig samtidigt som han skuttade omkring.
-Jaha. jag försökte låta intresserad men det var liksom inget speciellt längre, han gör mål så ofta.
Jag vände mig om mot Justin men han var inte där? Det låg en lapp på stolen.
"Jag fick lov att gå, ring mig imorgon!" stod det, sen var det ett mobiltelefon nummer efter.
Jag tog upp min iphone och la in numret, jag döpte honom till "JBiebz" sen la jag ner telefonen i min ficka igen.
När vi kom hem firade vi med thai mat som vi alltid gör när pappa vinner en match. När jag ätit klart gick jag upp på mitt rum och satte mig vid datorn. På flera hemsidor stod det om att jag och Justin satt bredvid varandra. Det stod till och med att vi dejtade på en sida. Haha att de orkar!
En månad efter att jag träffat Justin så hade jag bara pratat med honom i telefon en gång. Dagen efter matchen. Sen har han haft så många konserter så vi har inte haft tid. Men nu har jag och Kyle kommit riktigt nära varandra om man säger så. Vi har varit tillsammans i två veckor nu. Jag har fått ett jätte fint halsband av honom. , ocg jag hoppas verkligen att det kommer att hålla för alltid meallan oss. Han har också börjat på min skola!
Idag var det fredag och dags för skola. Jag gick upp ur sängen och tog en snabb dusch. Sen tog jag på mig vita shorts och en rutig blus. Jag gjorde också en fläta i mitt hår, det brukar jag aldrig annars ha men någon gång måste ju vara den första!
När jag kom till skolan så gick jag direkt till mitt skåp. Lizzie, Chad och Kyle hade sina skåp lite längre ifrån mig så dem hade jag inte sett än. Lizzie och jag hade kommit väldigt nära varandra de senaste veckorna. Cassie dissade mig totalt nuförtíden men det var bara skönt.
Jag tog ut mina saker och gick mot de andras skåp.
-Hej Lizzie! Och Chad! sa jag när jag kom nära och kramade sen dem.
-Hej Whitney! svarade dem samtidigt.
-Men hej där snygging! sa Kyle sen.
-Hej babe! jag gick fram och kysste honom lätt på munnen.
Han nöjde inte sig med det utan drog mig tillbaka mot sig och började kyssa mig.
-Host host. Vi börjar nu. sa Chad och avbröt oss.
Vi gick hand i hand in i klass rummet och som vanligt hade vi hela klassens ögon på oss.
När vi satt och hade matte började min mobil ringa. Dolt nummer stod det.
-Ehm... Mrs Hamilton, kan jag bara få svara? Det kanske är viktigt. frågade jag våran lärare.
Som tur va är Mrs Hamilton våran snällaste lärare så hon niickade och pekade mot dörren.
Jag gick ut och svarade i telefonen.
-Ah hallå?
-Hej Whitney! Det är Justin!
-Åh hej Justin! Jag har saknat dig.
-Jag har saknat dig med! Men du jag har en fråga...
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Ahapp det var ju oväntat att jag skulle hoppa fram en hel månad :')
Men här kapitlet vart inte så bra men långt :)
Men hörni, kommentera mer! Och haha elice tack för att du kommenterar men skrivh helst inte bara "mer" då vet jag ju liksom inte vad du tkr om novellen :P
Men aja, 3 kommentarer innan nästa kommer ut! :)
Godnatt!
Oooops xD
I första kapitlet skrev jag att det var sommarlov, eller jag skrev att cassie sa det .
Men det är inte sommarlov än, skriver när det börjar xD
Förlåt!
The Love Of My Life - Kapitel 5
Lizzie presenterade mig för killen som satt bredvid Chad. Han hette Kyle Griffin.Vi kom bra överens och bytte efter ett tag mobil nummer. Han sa att han inte gick på den här skolan (det förklarar varför jag inte sett honom förr), han var bara här för att hälsa på hans kompis, altså Chad.
Resten av skoldagen gick snabbt. På engelskan när vi egentligen skulle läsa en bok så satt jag istället och sms'ade med Kyle. Han var riktigt charmig.
Men efter skolan kom Joe och hämtade mig och jag fick genast annat på tankarna än Kyle, eftersom Cruz gick runt och hängde i min arm hemma och sa att jag var världens bästa storasyster kunde jag inte tänka på något annat än vad lyckligt lottad jag är som fick så söta småsyskon. När han hade släppt mig efter ett tag pussade jag honom på pannan och skyndade sedan upp på mitt rum för att byta om till matchen. Jag tog på mig en vit tröja och höga svarta byxor.
När vi satt i bilen på väg till arenan plingade min mobil. Jag tog upp den och såg att jag hade ett nytt sms.
"Träffas på middag immorn? xx Kyle"
Jag fick ett leénde på läparna och skrev ett svar.
"Ska jag tolka det som en dejt? ;) xx Whit"
Jag läste igenom smset fyra gånger innan jag tröck på sänd.
När bilen stannade gick vi in bakvägen och letade efter våra V.I.P platser. Vi hittade dem efter ett tag och jag satte mig längst ut med Cruz på min vänstra sida. Den andra platsen bredvid mig var ledig så jag la min Louis Vuitton väska där.
Eftersom matchen skulle börja om 20 minuter tog jag upp min ipod ur väskan och satte på mig mina hörlurar. Jag tog på låten "No BS" med Chris Brown. Jag satt och sjöng med i låtem och efetr andra refrängen hörde jag hur någon harklade sig bredvid mig. Jag tog av mig mina hörlurar och kollade upp och såg en kille med svarta solglasögon på sig.
-Ursäkta men jag tror att det här är min plats. sa han och jag fattade först inte vad han menade.
-Aha oj förlåt. jag förstog sedan att han menade min väska som stod på platsen bredvid.
Jag flyttade den och han satte sig ned.
-Justin. sa han och sträckte fram sin hand.
-Whitney.
-Fint namn. sa han flörtigt.
-Tack. svarade jag och log ett varmt leénde mot honom.
Jag kollade på min mobil och märkte att jag fått ett svar från Kyle.
"Självklart! Eller om du vill? ;) xx Kyle"
Jag rodnade och svarade.
"Då säger vi det då :) xx Whitney"
Jag kände mig iakttagen och kollade upp från min mobil mot Justin. Nu hade han tagit av sig sina solglasögon.
Det kändes som att jag kände igen honom. Jag fick bara lov att fråga...
-Ursäkta, men är du Justin Bieber? frågade jag fundersamt.
-Det är mitt namn. svarade han stolt.
-Jaha, kul att träffas! Vad gör du här egentligen?
-Ska uppträda i pausen. Du då?
-Min pappa spelar. svarade jag.
-Aha, vem är det då? frågade han.
-David... Beckham. svarade jag och ett leénde lyste på hans vackra läppar.
Har jag föresten nämt hur snygg han va? Visst Justin Bieber är snygg på bilder och sånt, men i verkligheten... shit man bländas nästan av hans utseénde.
-Men gud vad coolt! Han är grym! Men då är ju du Whitney Beckham, min lillasyster älskar din tv serie!
-Det är mitt namn! sa jag och försökte härma Justin.
Han ignorerade mig och fortsatte prata.
-Kan jag få din autograf? Min syster skulle bli så glad!
-Naw,ja det kan du få.Men jag kan träffa henne någon gång om du vill! Jag älskar småbarn! sa jag entusiastiskt.
-Ja vill du verkligen det? Då är vi två, jag älskar också barn!
-Frågar du ofta om andras autografer? skrattade jag och tänkte på att det var faktist självaste Justin Bieber som frågade om min autograf, okej till hans syster men ändå.
Han bara skrattade åt mig. Sen hände det något på planen så både jag och Justin vände våra blickar dit.
Spelarna kom ut på planen och strax började matchen. Jag och Justin satt och pratade med varandra hela tiden. Vi var inte ett dugg intresserade av matchen. Jag märkte lite i ögonvrån att det var tomt på planen. Sen hörde jag en röst i högtalarna.
-Och nu får vi välkomna Justin Bieber som ska sjunga USA's nationalsång!
--------------------------------------------------------------------------------------------
Jag fixade en bild till det här inlägget också :) Den första är på Whitney's outfit, den andra på Justin och den tredje på arenan de är på :)
Yees, nu har äntligen JB kommit in i berättelsen! Me like :) Men undrar vad som kommer hända med Kyle...
Det får ni bara veta om jag får minst tre komentarer från olika personer på det här inlägget :)
Det är liksom inte kul att skriva om ingen säger om den var bra eller inte!
Aja godnatt :*
The Love Of My Life - Kapitel 4
Joe kom som han lovat efter 3 minuter. Jag puttade in Cassie i bilen och gick in själv.
-Vad har ni nu ställt till med flickor? frågade Joe och blängde på mig.
-Kolla inte på mig! Det är inte jag som är full. svarade jag snabbt.
-Jag är inte full! sa Cassie till sitt försvar och började fnissa.
-Nänä vi säger så då. efter att jag sagt det blev det en spänd och tyst stämmning i bilen.
Efter att det gått ungefär 2 minuter av tystnad så bröt Joe den.
-Jaha, ska vi skjutsa hem fröken Cassandra?
Cassie heter Cassandra egentligen, men det är bara Joe som säger det till henne.
-Nej! Snälla jag kommer få utegångsförbud! Whitney du vet hur stränga mina föräldrar är! sa Cassie i en hög ton och kollade på mig .
Jag ignorerade henne och svarade på Joe's fråga istället.
-Ja gör det. sa jag kort.
Cassie suckade och blängde på mig med en mördarblick. Jag var så besviken,sur och trött så att jag orkade inte bry mig.
När vi stannat utanför Cassie's hus sa jag hejdå till henne och Joe följde henne in och pratade med hennes föräldrar. När han kom tillbaka in i bilen smällde han igen dörren med en suck.
-Måste du umgås med henne whitney? Hon är inte bra för dig! Om du börjar göra som henne kommer det att stå i tidningarna nästa dag, och det är inte bra att få ett dåligt rykte redan när man är 16 år! sa Joe uppmanande.
-Jag vet. svarade jag och suckade.
-Du kommer nog att slippa henne ett tag nu iallafall, hon fick utegångsförbud i en månad.
Jag måste erkänna att ett litet leénde växte sig fram på mina läppar när Joe sa det.
Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom fönsterrutan. Jag tog snabbt på mig mina tofflor, ett grått linne och ett par blåa shorts med texten " My Name Is Beckham Biatch" (jag älskar kläder med text på) och sen gick jag ner till köket där mina bröder och föräldrar redan satt och åt frukost.
När jag kom in i köket sprang genast minyngsta lillebror, Cruz, och hoppade upp i min famn. Jag kramade om honom och släppte sedan ner honom.
-Hej Cruzy! sa jag och ruffsade till hans hår.
Han är bara 5 år och jättesöt!
-Godmorgon gumman, sovit gott? undrade min pappa som kollade upp från en tidning vid frukostbordet.
-Jadå. svarade jag och log.
-Du följer väl med på matchen imorgon? frågade han sen.
-Vilken match? undrade jag förvirrat.
-Pappa ska spela hemma match. sa min äldsta bror Brooklyn.
-Aha , vad kul! Jag följer gärna med. svarade jag glatt.
Dagen spenderade jag med min familj. Vi spelade fotboll på våran egna fotbollsplan. Pappa och mamma mot oss barn. Man kan ju säga att pappa var ganska mallig efter att de vann med 19-3. Taskigt säger jag bara. Sen badade vi i poolen ett tag. Dagen gick riktigt snabbt.
När jag vaknade nästa dag av att mitt jobbiga alarm ringde tänkte jag stänga av det och fortsätta sova. Men sen kom jag på att det är ju vardag. Och vardag betyder skola. Skönt att det bara är en vecka kvar till sommarlovet.
Jag drog mig upp ur sängen och hoppade in i duschen. när jag en kvart senare kom ut stod jag inför det dagliga valet. Vilka kläder ska jag ha idag då? Efter ett tags provande av olika klädkombinationer tog jag på mig svarta tights och en over size leopardfärgad tröja. Och svarta klackskor. Okej det kanske låter korkat att ha klackskor i skolan , men jag måste ju leva upp till mitt namn?
Efter en lång förmiddag var det entligen dags för lunch. Cassie var sjuk idag så henne hade jag ju inte träffat. Vi brukar sitta vid ett bord i mitten av hela matsalen (eller inte ensamna, det går inte för det är alltid några som kommer och sätter sig hos oss och börjar prata med mig) men jag behövde ju inte precis leta för att hitta någon att sitta bredvid. Hela matsalen stannade upp när jag kom in. Flera bad mig sätta mig hos dem. Men jag gick till Lizzie's bord. det var ett runt litet bord. Där satt också Chad och en annan kille.
-Kan jag sitta här? frågade jag och Lizzie kollade upp mot mig med ett stort leénde.
-Självklart! sa hon snabbt.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ni fick ett kapitel idag också :) Snäll jag är :')
Vore mycket roligare om ni komenterade!
Btw, Mathilda komenterade ett inlägg förr, och som svar på din fråga , jag tror inte att jag kommer att lägga upp min gamla JB-novell här. ´Gillar inte den så mycket :P
Godnatt (L)
The Love Of My Life - Kapitel 3
Helt plötlsligt var vi omvringade av flera killar och tjejer.
-Whitney kan jag få din autograf?! frågade nästan alla samtidigt. Vissa killar frågade om jag var singel och sånt. Jag stannade och skrev några autografer, sen tryckte jag mig genom folkmassan till min och Cassies vän Lizzie. Cassie följde tätt efter mig.
-Hej Liz! sa jag när jag kom fram till henne.
-Hej "miss Beckham". hon försökte härma några killar som just kallat mig det.
Hon lyckades inte så bra med att härma dem så vi skrattade bara åt det sen kramade jag henne.
Efter att jag skrivit ungefär 40 autografer ute vid parkeringen så var det bara en liten tjej kvar av alla de som trängts om att få min uppmärksamhet.
-Hej sötnos, vad heter du? frågade jag flickan, hon kan inte ha varit mer än 8-9 år.
-Isabelle. svarade hon blygt.
-Vilket fint namn du har! sa jag och log ett varmt leénde mot henne.
Sedan skrev jag en extra fin autograf till henne. Hon blev överlycklig och jag kramade henne. Sen skuttade hon iväg till grannhuset. Lycklig.
Det är för personer som henne jag orkar vara Whitney Beckham. Eller göra det jag gör iallafall.
Jag började gå in mot festen som var i full gång. När jag gick förbi killar så bussvisslade dem och frågade om jag ville dansa, jag log bara ett fejk leénde mot dem och gick vidare. Det här kändes inte som en bra fest. Det stod öl flaskor överallt, och vissa badade i poolen med kläderna på. Jag borde inte vara här.
Efter ett tag hittade jag dem jag letade efter. Cassie, Lizzie och några killar. Jag gick till dem och Lizzie vinkade glatt.
-Whitney var har du varit? Vi har haft så kul! sa Cassie och vinglade till.
-Cassie du är full. Vad har du druckit?! jag kollade surt på henne och väntade på svar.
-Oj, ta det lungt, en cola och kanske nåt mer... Svarade hon och skrattade för ingenting.
-Det gick inte att stoppa henne, hon sa att hon var törstig och ville ha mer. berättade Lizzie för mig och suckade.
-Men shit...
-Ey bruden! Ta det lungt! Det finns dricka till dig med. Fast det finns ännu mera hemma hos mig, du kanske har lust att följa med mig gullet? frågade en jätteful kille som samtidigt ställde sig upp bredvid mig och la armen på mina axlar.
Jag puttade snabbt bort honom.
-Rör mig inte! skrek jag och han backade.
-Whitney, innan ni går vill jag bara presentera min pojkvän Chad. sa Lizzie samtidigt som en lång och snygg kille sträckte fram handen emot mig.
-Kul att äntligen träffas, Liz har berättat mycket om dig! sa killen som antagligen var Chad.
-Ahh trevligt! Bara bra saker får jag hoppas. sa jag och vi skrattade lite alla tre.
-Men hejdå Lizzie, och Chad.
Jag drog med mig Cassie till parkeringen, hon var ganska borta för hon sa ingenting. Sen tog jag upp min mobil och ringde Joe.
-Ja hallå?
-Hej Joe, kan du komma och hämta oss? Cassie är full... igen.
-Jag kommer om tre minuter! svarade han och la på.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Så , nu fick ni ett till kapitel :)
men nu är jag så trött så jag måste gå och lägga mig , Godnatt!
BTW: för er som inte visste det , den här berättelsen kommer att handla om Justin Bieber också :)
The Love Of My Life - Kapitel 2
Jag gick upp ur min säng som jag suttit i och kollade mig i spegeln.
-Oh shit! sa jag kanske lite onödigt högt.
Men mitt hår var jätteruffsigt. Så jag bestämde mig för att ta en dusch.
När jag duschat klart hade det redan gått en halv timme, jag är ganska seg på att duscha...
Sen (bokstavligt) så gick jag in i min garderob, för jag har en walk-in-closet, och letade efter en fin klänning eller något att ha på mig.
När jag satt i min garderob öppnas plötsligt dörren till mitt rum , lite rädd måste jag erkänna att jag blev. Jag var ju i min garderob så jag såg ju inte heller vem det var.
-Vem? frågade jag.
I nästa sekund kommer Cassie in i min garderob med ett stort leénde.
-Saknat mig? frågade hon.
Innan jag han svara så svarade hon själv på sin fråga.
-Klart du gjort!
Jag ignorerade det hon sagt och kramade henne istället.
-Du skulle ju komma om 20 minuter? frågade jag.
-Ähh jag tänkte att du kanske hade tråkigt så jag tog en tidigare buss.
-Okej vad... ehm omtänksamt? sa jag och skrattade lite.
Ibland kan Cassie vara ganska snäll , fast hon är oftast bitchig. Men jag gillar henne faktist. Eller ibland iallafall.
-Så... vad ska lilla Whitney ha på sig?
-Seriöst så har jag ingen aning! Måste verkligen åka och shoppa snart.
-Okej men jag tycker att du ska ha din svarta skinn jacka och en typ blommig halsduk och kanske ett linne under? Och svarta byxor. sa Cassie och log stort.
-Ahh det kan funka! sa jag och tog fram min jacka och en halsduk.
-Kan jag ha den här halsduken? frågade jag.
-Perfekt!
-Vad ska du ha på dig? frågade jag när jag höll på att ta på mig ett par byxor.
-Jag tog inte med något... tänkte att jag kanske kunde låna av dig?
-Jadå. Kolla där borta, det finns säkert något fint till dig där. svarade jag och pekade mot andra sidan av min 5 meter långa garderob.
När Cassie hittat något att ha på sig och vi hade sminkat oss och fixat håret så gick vi ner och ut till min Range Rover. Jag kan ju själv inte köra så min chaufför, Joe, skulle skjutsa oss. Joe är min livvakt också. Fast det behövs inte alltid så han kommer bara när jag ringer honom.
-Hej tjejer! sa Joe glatt när jag och Cassie kom in bilen.
-Yo Joe! sa jag och både Cassie och jag började fnittra för vi vet att han inte gillade när man sa så.
-Mycket kul. Så vart ska ni ikväll då?
-På en fest , men det har jag ju redan berättat. svarade jag och bilen startade.
-Då åker vi då! sa Joe och vi körde mot festen.
När vi stannade utanför ett stort hus med en jättestor trädgård full med folk så gick jag och Cassie ur bilen.
-Det här kommer att bli så kul! sa Cassie entusiastiskt.
Sen hörde vi flera skrika : Oh my god, det är Whitney Beckham! Sen började de springa mot oss. Great!
-Ah verkligen! svarade jag Cassie ironiskt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Ska gå och lägga mig nu :)
Vet att uppdateringen är sämst men jag skriver av min bok nu i början för jag började skriva den här berättelsen i en skrivbok. Det är ganska tråkigt att skriva av måste jag säga , men aja :P
Bye :*
The Love Of My Life - Kapitel 1
"Stronger than yesterday. Now its nothing but my way. My lonliness ain't killing me no more, I'm stronger"
Jag önskar att det kunde stämma. Men varför tänker jag ens såhär? Jag är ju den populäraste tjejen på skolan, hon som alla vill hänga med, hon som får alla killar och hon som får allt av sina rika föräldrar. Men ändå hon som är ensamnast. Det är jag. Whitey Sarah Beckham.
Låten "Stronger" av Britney Spears är inte min favoritlåt bara för att den är bra. Det är min dröm. Att få vara stark inombords. Att slippa gråta på kvällarna när ingen annan ser. Jag borde vara lyckliare än de flesta. Jag vet att vissa drömmer om att vara som mig, till och vara mig. Vara i centrum överallt. Ha kända föräldrar som syns i tidningarna och på tv varje dag, fast jag brukar väl också vara i media då och då. Och ibland följer jag med mamma och pappa på kändisgalor tillochmed. Det är väl kul men ibland blir det bara för mycket. Jag önskar att jag hade någon speciell person. En som älskade mig för den jag är. Inte för min status eller mina pengar. För ja , jag har egna pengar... Mycket pengar.
Enda sedan jagvar 8år har jag spelat in en tv serie som heter "My Name Is Stacy." Och den handlar om en tjej som jag spelar, hennes liv är precis som mitt. Hon har allt men ändå inget.
Mamma störde mina tankar helt plötsligt.
-Whitney! Cassie ringer! Ropade hon.
Cassie tycker att hon är min bästavän. Jag vet att hon bara bryr sig om min status och sånt. Hon är en riktig bitch.
-Aa jag svarar! Ropade jag tillbaka.
Jag gick till hemtelefonen som jag hade på ljudlöst i mitt rum.
-Hej Cassie! Sa jag i telefonen.
-Whit! Vad gör du egentligen? Du svarar inte på msn, mobilen, facebook eller twitter. Det är verkligen inte likt dig! Vad har hänt?
Hörde jag en upprörd Cassie säga eller nästan skrika i telefonen.
-Men shit Cass! Ta det lungt! Jag har väl ett liv jag också? Jag har inte gjort något särskillt. Men man behöver väl inte ha fullt upp bara för att det är sommarlov?
-Men Whiiiiitney! Man måste inte vara otroligt tråkig bara för att det är sommarlov? Aja, till saken, tänkte bara säga att det är fest hos Lizzie's kille Chad. Han hade bett henne fråga om vi kunde komma för han är ett stort fan av din pappa! Hon fick ju inte heller tag på dig så hon frågade mig och jag sa ju självklart att vi kommer.
Jahapp, ännu en som vill träffa mig på grund av mina föräldrar.
-Ehm, aa jag antar väl att jag måste gå då...
Svarade jag lite surt.
-Men ska du sura nu eller?
-Nej då , det blir säkert kul.
-Bra! Jag kommer över om en timme!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
så, det var första kapitlet, vad tyckte ni?
Det blev lite kort men jag ska på handbolls träning nu :P
Ska fixa namn och sånt till novellen ikväll kanske, hinner inte nu.
Puss
Ny blogg!
Hej! Ny blogg nu då , de första inläggen kommer att bli lite konstiga för att jag kommer kopiera från min gamla novellblogg. http://www.theworldsgreeatest.blogspot.com/
Bytte från den för att det typ inte gick att kommentera?! stört xD
men ah , nu kan ni få en bild på mig :)
