Justin's perspektiv:

Nu lät det som att det var jordbävning. Allå skrek så högt de kunde. Men jag hade redan bestämt vem som skulle komma upp på scenen.
-Whitney Beckham kan du komma upp hit?

Whitney's perspektiv:

Jag stod bakom scenen och pratade med Pattie, Justin's mamma, när två av dansarna helt plötsligt kommer och drar i mig.
-Vad gör ni?
-Du ska ut på scenen! svarade dem och jag blev chockad.
När jag kom ut på scenen såg jag en full packad arena. Det var hur coolt som helst. Alla skrek. Dansarna tog fram en stol som jag sen satte mig på.
Och när jag kollar på min högre sida får jag panik. En av mina största idoler stod där.
-Oh my god! skrek jag.
Det var Chris Brown! Han stod typ en meter ifrån mig och mitt hjärta slog tusen volter. När jag lyckades dra ifrån blicken från Chris ser jag Justin komma mot mig på andra sidan och en låt börjar spelas. Jag kände inte igen den.
Sen började Chris sjunga.

"You’ve got that smile,
That only heaven can make.
I pray to God everyday,
That you keep that smile."

När Justin kom fram till mig kramade han mig och sedan var det hans tur att sjunga.

"Yeah, you are my dream,
There’s not a thing I won’t do.
I’ll give my life up for you,
Cos you are my dream."

Båda sjöng till mig kändes det som och jag var så otroligt glad.
När låten var slut kramade de mig och jag gick av scenen.
-Jag kan inte fatta att jag just träffade Chris Brown! sa jag för mig själv och log stort.
När jag vände mig om kände jag en smäll och nästa sekund låg jag på golvet och skrattade - med Justin över mig.
-Varför händer alltid det här? frågade jag och vi skrattade.
-Förlåt whitney! Jag skulle bara skynda mig för att byta om! sa han occh ställde sig upp.
Han sträckte ut sin hand mot min och hjälpte mig upp.
-Det gör inget sötis. svarade jag och skrattade fortfarande lite.
-Kom följ med mig! han drog med mig in til hans louge.

-Jag ska bara byta om, vänta där. sa han och gick till soffan där hans kläder låg.
Jag vände mig om för att inte kolla...
Men det stod en spegel framför mig som man såg Justin i. Jag kunde inte låta bli att smygtitta i spegeln när han tog av sig töjan.
-Altså Whitney, om du så gärna vill se kan du ju bara vända dig om istället för att kolla i spegeln? sa han och flinade åt mig.
Mitt ansikte blev rött som en tomat.
-Öhh jag har inte kollat?
-Nej, vi säger väl så. sa han och kom plötsligt upp bredvid mig.
-Kom jag måste skynda mig ut på scenen nu, Chris är nog vid mamma om du vill snacka med honom. sa Justin och öppnade dörren.
-Gärna! svarade jag och sken upp i ett stort leénde.

När konserten var slut så hade jag blivit bra vän med Chris Brown. Jag hade också lärt känna de i Justin's team bättre. De var riktigt snälla!
Justin var riktigt trött så vi åkte hem till hotellet direkt efter.
-Du var jätte duktig ikväll Justin! sa jag när vi låg i sängen och skulle sova.
-Tack sötnos, du med. svarade han med en trött röst.
-Haha vad gjorde jag?
-Du fanns där för mig, det betyder mycket.
-Alltid bästavän! svarade jag och flinade lite.
-Godnatt.

Shit, vad tråkia alla kapitel är nuförtiden :( kan va för att jag inte mår så bra själv :/ Men aja.

En fråga.... vad tycker ni är bäst, Justin's perspektiv eller Whitney's?
Kommentera!