Whitney's perspektiv:

Jag gick och gick. Det var verkligen långt hem till vårat hus. Fast när man åker bil känns det inte så långt. Justin's hus ligger på ena sidan av Atlanta och vårat på andra sidan. Jag hade försökt få tag på Justin på flera sätt. Jag hade ringt ungefär 6 gånger och messat väldigt ofta. Men jag hade inte fått något svar. Han hatade väl antagligen mig.
Efter ett tag kom jag till ett stort villa område. På vissa tomter sprang det runt barn och lekte, på andra satt gamla människor och drack kaffe. Vissa stannade upp och kollade på mig. De viskade till varandra och fortsatte sedan med det de gjort innan. Men en kille i 17 års åldern som stod och vattnade blommor släppte vattenslangen och ropade på någon. En annan kille som var lite längre kom ner från verandan och de började prata om något. Sen började de gå mot mig och jag ökade farten. Men de kom ikapp mig och plötsligt gick de på varsin sida om mig med armarna på mina axlar.
-Tjenare. sa den längsta och kollade ner på mig.
-Ursäkta men vad gör ni? frågade jag förrvirrat och försökte skaka av mig dem.
-Är det inte du som dejtar Justin Beaver? frågade den andra.
Han hade kort blont hår medan den längre killen hade mörk brunt kort hår.
-Ursäkta? svarade jag surt och försökte än en gång skaka av mig dem - utan att lyckas.
-Vill du inte prata med oss? fortsatte blondinen.
-Jag känner inte er, låt mig va.
-Varför det? Saknar bäver'n dig eller? frågade den långa och de båda började hån skratta.
Jag kände att min mobil vibrerade och sen hörde man ett pip - min sms signal.
Killarna verkade också ha hört det för de försökte gräva i mina fickor efter min mobil.
-Sluta! skrek jag och försökte putta bort dem.
Den långa - och väldigt biffiga - killen tog tag i mina armar och höll i dem hårt så att jag inte kom loss.
Den andra killen tog upp min mobil ur bakfickan och läste sms'et högt.
-"Jag är hemma hos Scooter", från Beaver eller?
-Släpp mig för fan! skrek jag högt.
-Ska vi inte ringa honom och se vad han har att säga om att du har hittat nya killar? fortsatte han.
-Han kommer inte svara. Försök inte ens. fräste jag.
-Jodå. sa blondinen och ringde upp Justin.
Ha tröck på högtalare och fem signaler kom fram.
-Hej... hörde jag Justin's underbara röst säga.
-Tjena Beaver! Asså shit jag har alltid velat prata med någon som är så ehm... ful. Föresten, din tjej är här, vad är det hon heter... Whitney Beckham va? Ja iallafall, hon är riktigt skön ska du veta!
Jag skrek högt och försökte bita killen som höll i mig - men han tog bara ett hårdare tag om mig.
-Vem fan är du?! Vad har du gjort med Whitney?! skrek Justin i telefonen.
-Ey ta det lite lungt nu grabben. Gör såhär, om du kommer och möter oss vid norra parken med 1000 kronor så får du tillbaka din heta tjej. Deal? frågade blondinen.
-Våga inte röra Whitney! Jag kommer. svarade han.
Killen la på och kollade nöjt på sin kompis.
-Vi kommer kunna betala tillbaka till din farsa nu! sa han och jag fattade ingenting.
-Grymt! Men vi drar till parken nu då. svarade långa snubben.

Vi började gå och de pratade om saker som jag inte fattade någonting av. Jag brydde mig inte heller. De var riktiga idioter. När vi kom till en stor park såg jag Justin längre bort. Han stod och kollade runt oroligt. När han såg oss började han gå snabbt mot oss.
-Tja Beaver! sa de båda killarna glatt.
-Släpp henne! väste Justin till svar.
-Ge oss pengarna.
-Här. Släpp henne nu. sa Justin och räckte fram två femhundra lappar till killarna.
De slääppte mig och jag sprang snabbt in i Justin's famn.
-Kom vi drar. viskade han och tog min hand och började snabbt gå till bilen.

Vi satt oss under tystnad i hans jeep och han körde fort ut från parkeringen.
-Jag skulle vilja stanna och se deras miner när de upptäcker att jag gav dem låtsats pengar, men jag lämmnade Scooter's hus upplåst så vi måste skynda oss. sa han och jag började skratta tyst.
-Låtsats pengar? sa jag och skrattade fortfarande.
-Mmh, amatörer.
-Justin... Jag kan inte fatta att du gjorde det där... Jag menar, du borde hata mig... sa jag nedstämt.
-Whitey, utan mig skulle det där aldrig hänt, jag gör allt för dig.
-Vadå har du redan förlåtigt mig?
-Nej, men jag älskar dig. Och jag gör vad som helst för de jag älskar.
-Justin... Det var verkligen inte meningen. Jag satt och sms'ade med dig, när Ryan plötsligt frågade om han kunde sitta hos mig. Jag sa självklart ja, och sen helt plötsligt närmade han sig mig och kysste mig, jag hann inte reagera.
-Hur förklarar du att han inte hade någon tröja på sig då? frågade Justin surt.
-Han hade en uppknäppt skjorta först, och jag råkade kolla lite, och då sa han att han kunde ta av sig tröjan om jag ville, jag sa nej men han gjorde det endå. svarade jag och suckade.
-Okej, jag förstår. Men kom ihåg att jag har fortfarande inte förlåtit dig än. Det kommer att ta tid. sa  han och kollade på mig och log ett snett leénde.
-Okej. Jag älskar dig Justin.
Först då kom tårarna. När vi satt i bilen och jag insåg vad jag just varit med om.

---

Hahahah färlåt för ett helknäppt kapitel xD men jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva!
Aja, va det för sämst får ni väl säga till :)

Tycker ni att Justin ska förlåta henne? Vad tror ni att kommer hända med Ryan?
Kommentera så vet jag ! :)

Name
Email

Archive

December 2011 - Augusti 2011 - Juli 2011 - Maj 2011 - April 2011 - Mars 2011 -

Tags

Allmänt - Svar på kommentar - The Love Of My Life - Your World Is My World -